En ny "milstolpe" för mig och Felicia.

Igår hade vi en helt vanlig dag. Min sambo kom hem till kl.15.00. Då ringde Felicias faster och undrade om vi ville komma och bada bastu till Felicias pappas mormor (om det blir gammelmormor eller vad man ska säga, det vet jag inte). Nåväl, vi tackade ja för jag äälskar verkligen att bada bastu och har inte gjort det på säkert två år!! Mitt i allt slog det mig! Vad ska vi göra med Felicia, hon kan ju inte komma med och bada bastu!! min sambo säger ju såklart helt lugnt: "men Felicias faster vaktar henne under tiden.." Som om att det skulle ha hänt hur många gånger som helst...:/  Hmmm...jag har ju klarat av att låta nån annan ha henne som avlastning förut... Men då har jag alltid varit i samma hus!! Och jag har alltid varit så nära att jag hör om hon skriker!! Nå, hur som helst säger jag: "okej". Och jag låtsas vara kolugn inför han. Jag vill ju inte verka som en hysterisk mamma! Men under resan dit snurrar det i mitt huvud:  Hoppas hon hålls lugn, Snälla Gud gör så att hon inte blir ledsen eller börjar skrika före vi ska gå till bastun! För börjar hon skrika så kommer inte jag klara av att bada bastu i lugn och ro.. Nåja, vi kommer fram, går in och pratar en stund.. Allt verkar vara lugnt så vi vandrar ner till bastun. Detta var det bästa jag gjort på länge!! För en stund glömmer jag allt och bara sitter och njuter! vi pratar om allt möjligt ( men inte om Felicia eller vårt vardagsliv). Annars finns Felicia i mitt huvud hela tiden. När vi har bastat och duschat klart kommer jag på att Felicia är där uppe och säger till sambon: "Gud, vilken tur att hon inte vart ledsen eller började skrika före vi gick ner hit." han tittar på mig lite frågande och undrar: " Varför det?"Men hallå!?`Annars skulle jag aldrig kunnat slappna av!! Men han tycker ju såklart att det är då vi ska lämna bort henne. Nåja , när vi kommer upp så har hon skrikit och gråtit hela tiden. men slutar direkt när vi kommer och är hur snäll och gullig som helst!!! Efteråt nu så har jag börjar fundera och kommit fram till att det nog kan vara bra att lämna bort henne en timme eller något sånt så att man själv får slappna av. Och faktiskt vara  borta så att man inte hör om hon ropar. För vilken ny energi jag fick!!:) Jag kände mig som en helt ny person. Detta gjorde verkligen underverk för mig, och i längden gynnar det Felicia med, för då har jag mer ork till att leka och stå i med henne.