mellandagarna

Mellandagarna var jag först otroligt lycklig, men ordentligt slut. Felicia vart förskyld efter julafton och magen började krångla. En dag hade hon det jobbigt. mitt i allt kunde hon börja gråta och vart högljud. Jag kolla blöjan och det hade kommit en liten "plupp" avföring. Och så fortsatte det hela dagen. Så fort hon fick upp magen vart hon otroligt ledsen och det hade bara kommit lite, lite. Jag förstod ju att nu håller hon på att få förstoppning. Den var så hård. Felicia får alltid upp magen varje dag och när det går två dagar utan att hon har fått upp den ordentligt så blir jag orolig. Pratade med rådgivningen, för jag hade försökt med plommonpurè och att reta lite med en termometer, men ingenting fungerade. Hon sa microlax. Så vi köpte det. men man ska ju bara ge en fjärdedel och det är svårt att se. men jag tog bort nästan allt ur den före. Varnade min karl att det här kunde bli obehagligt. För microlax är inte trevligt alls (det vet man om man jobbat inom vården).. Nåja sen fick hon upp den! Och HERREGUD!! Hon grät och grät under tiden!! Hjärtekrossande!!  För det var riktigt hårt först!! Sen vart det bättre. men vilket lass!! Efter detta har vi haft problem med hennes mage, men vi ger henne plommonpurè och mycket vätska. Och det hjälper. Hon är inte ledsen längre iallafall.  Men förskylningen har varit seg och på grund av det har hon haft svårt att sova.. Vissa nätter fick jag vaka, för att jag hann knappt somna innan hon vaknade igen. Sedan vaknade hon fem på morgonen och skulle vara uppe. Jag var allderles för slut!! Jag började störa mig på min karl för att hann bara sov och inte ens steg upp på morgonen (han var ledig en hel vecka). Han fick sova till 12.00 på dagen. En morgon orkade jag inte mer. Gick till sovrummet runt 09-10 tiden och sade att nu orkar jag inte mer, att nu får vi byta. Han vart arg (dåligt morgonhumör):)  och sa att kan du inte ta hand om ditt eget barn? då ska du inte ha något. Jag EXPLODERADE!! Verkligen exploderade. Allt kom ut. Så går det om man bara kämpar och kämpar och aldrig ber om hjälp och håller inne massor.  Det vart ett hemskt bråk så jag tog Felicia ut i barnvagnen och promenerade en stund. sedan försökte vi diskutera. Jag sa det att allt jag begär är att jag ska få vila i en-två timmar. För jag klarar inte av att vaka. Och han undrade hur han skulle orka och frågade om jag tyckte att han var lat. Och det är han definitivt inte! Han gör otroligt mycket hemma! Han skottar hela gården med en liten spade, han städar, lagar mat osv. Men sen när jag förklarade att det handlar om mig. Att får jag aldrig vila Så orkar jag inte. Jag blir sur och vresig och det är han det går ut på. Och jag är ständigt trött. Jag orkar inte göra något annat än det nödvändigaste!  Skulle jag bara få vila/sova några timmar så skulle jag vara gladare och orka städa och hitta på mycket mer! Det skulle gynna alla! För det är jobbigt att vara så slut att man känner att allt är en kamp och känna att man inte orkar fast man verkligen vill. Jag sade det att när han jobbar behöver han inte göra något , men sen när han är ledig så kan han väl hjälpa till lite med henne. Jo, förresten!! Dagen före hade mamma kommit efter mig för att handla nya skor (julklapp) för mina stack strumpan fram på. Jag sa att jag far till stan och lämnar Felicia. Han vart sur. Och jag sa att det är ingen självklarhet att jag ska ha henne med alltid och att han inte ska ha med henne när han far. För hon var sjuk. så jag for! Min mor ville ha egentid med mig och känna att jag kunde handla i lugn och ro.:) Nåja iallafall följande natt vaknar jag av att hon vaknat, men mitt i allt ser jag han stå vid henne!!:) och fick henne att somna om. Och på morgonen vaknar jag av att hon hojtar till och som en reflex hoppar jag upp, men ser att hon inte är i sängen. Nej, för vet ni vad? Hon och pappa är uppe.:) och klockan är 08.30!! jag har sovit så länge. Och vad lycklig jag vart!!!! Och jag tackade. Men han var nöjd med för det  hade gått jättebra! och han var såå glad!! och under dessa mellandagar har han kommit mycket nära henne igen. För han har sett att han klarar det utan att jag är där. För sen när vi pratade så sa han att när han leker med henne och jag går runt omkring så kollar hon alltid efter mig och försvinner jag börjar hon skrika. men inte på morgonen. Så jag sa det att det är bra om han är med henne när inte jag är med, för det blir annorlunda då. Så är det hos mormor också. Är jag med så har mormor svårare att trösta henne och sånt, men är jag inte där så går det bra.
Min sovmorgon gjorde mycket men jag tror också att det handlade om att jag fick ut allt. Allt som har legat och stört mig. Bara av att se att han försökte gjorde att jag har varit på strålande humör, nöjd och glad, fast jag kanske knappt har fått sova något. Men bara vetskapen av att han försöker.

Julen

Oj, nu är det verkligen länge sen jag har bloggat!!! Men det har varit så mycket som har hänt och sedan tycker inte min karl om att jag är på internet, han vill att jag ska göra annat och umgås när Felicia sover.:) Så ibland kan det vara knepigt att hinna göra allt man vill men samtidigt göra andra till lags också. Men eftersom det är så länge sen jag bloggat delar jag upp det med olika rubriker och den första blir såklart julen.
Julen var ju fantastisk!! Men stressigt före och efter, men på något sätt gick det.:)Det vart stressigt före julafton eftersom min karls familj är stor och vi hade bestämt att vi skulle fira den hemma hos oss. Men det kändes viktigt för mig. Flera hade svårt att förstå det, för alla hade ju sina traditioner och sa: att vi har ju alltid haft det så i vår familj. Men någonstans kände jag att det inte handlar om "hans familj och min familj" längre. För vi har ju skapat vår egen familj. Felicia är även liten och jag vill inte åka runt hit och dit för att fira jul, dessutom skulle det bli jobbigt för Felicia. Hemma har hon sina rutiner och hon kommer mycket lättare till ro. Nåja, jag fick som jag ville till sist.:) Jag sade till min karl att vi firar den hemma, alla är välkomna och är det någon som inte vill komma och vill fira det på sitt vis så får de göra det, men jag ska fira julen hemma med MIN familj. För tidigare har det bara varit min mor, min bror och jag (men det har varit trevligt ändå), men nu med ett barn kändes det annorlunda. Sedan ville jag att de som ville verkligen fira julen med Felicia ( som t.ex. min mor) skulle få göra det! Utan stress och vetskapen att vi bara kan vara där 2-3timmar sen måste vi vidare. Vissa tvekade men till sist så kom alla. Bara den närmsta familjen vart 12 personer ( som tur var hade vi knytkalas, där alla tog med lite).:) 
För mig var det viktigt med en julgran. Jag tycker att den skapar mycket julstämning i huset av alla dekorationer, men min karl orkade inte med en gran i år, som barrar. Han tyckte att det skulle bli jobbigt och orkade inte gå ut i djupa snön och hitta en.
Ville jag ha en julgran fick jag hugga en själv.
Så vad gör inte jag?! Jag ska ha en julgran! Punkt slut! Jag kan hugga en själv! Jag behöver ingen karl till det. 
Så jag klädde på mig ordentligt, gick ut, hämtade yxan och ut i skogen. Jag hittade en helt underbar gran som jag bestämde att den ska jag ha. Så först fick jag skotta bort snö runt den för att komma åt stammen osv. Sedan kommer jag hem släpandes på en stor och bred, fin gran. Gissa om min karl vart snopen!! Jag tror att han inte trodde att jag skulle klara av att hugga en. Jag tar in den och spolar av den i badrummet och fixar den helt klar utan minsta hjälp av nån. Snacka om att jag är stolt! Finaste gran jag sett!!:) Sedan på julafton var jag noga att berätta att detta var kvinnan i husets verk när de berömde den!:) hihi.
Julafton var ljuvlig. Felicia var på strålande humör!:) Och oj, vad hon fick julklappar!!! Skulle vi ha slagit ihop alla 11 personers julklappar och jämfört med hennes så skulle hon ha haft mycket, mycket mer.
Jag trodde inte att det skulle bli så mycket för hon är ju så liten. Men oj vad jag hade fel!:) 
Detta är absolut den bästa jul jag någonsin har haft!!! Det behövde ju inte ha gått så här perfekt, eftersom vi slog ihop två familjer, men det var helt underbart!!!
Några pratade om att nästa jul kan vi fira den hos dig, Men glöm det!! Där kommer jag aldrig att ge mig, om det förstås inte kommer ett till barn till världen, men just nu är Felicia det enda barnet. Jag ska fira den i lugn och ro med MIN familj. Jag är ganska medgörlig annars. Och för det mesta ger jag med mig. men när det kommer till julen och min julgran kommer jag aldrig att ge mig! Den är så otroligt viktig!
Försenade julkramar till er allihopa!!!

Tack Madde och Emy, det var gulligt gjort.:)

Jag har fått två award av två underbara personer:
http://wimsis.blogspot.com/
 http://vartlivioslo.blogg.se/




Awarden går ut på att du ska dela med dig av tre saker som du gillar till dina läsare och sedan skicka awarden vidare till fem bloggare du gillar.

1. Jag gillar att mysa med min dotter (när jag väl lyckas.).

2. Jag gillar att fotografera.

3. Jag gillar att resa  (Tyvärr blir det alltför sällan).

Nu kommer det svåra för jag ska skicka awarden vidare till fem bloggare jag gillar, men jag följer endast tre stycken ( började nyligen med bloggandet). Men de tre jag följer skickar jag gärna awarden vidare till För de är helt underbara!! <3 ( trots att någon redan fått den...)


Så awarden går till:

http://wimsis.blogspot.com/

 http://vartlivioslo.blogg.se/

http://projektbjorkbacken.blogg.se/

Molnperioden har försvunnit och solperioden lyser starkare för varje dag.

Molnperioden verkar vara över.:) Felicias tandvärk verkar vara borta. Däremot har hon fått tand nummer 2! Det upptäckte jag mitt i allt i Söndags. Det kan ju vara lite knepigt att se när hennes tunga alltid är för.:) Men nu efter att andra tanden kommit mår hon riktigt bra. Hon är glad hela tiden, skrattar och står i.:) Det är helt underbart!:) För hennes sömn är mycket bättre och hon är gladare när det är sovdags. Nåja, lite klagande kan det vara på kvällen men så är det väl. Hon kämpar emot, en kort stund, men inte alls lika mycket. Sedan har hon även sovit bra hela natten. Nån natt har hon vaknat, men det har gått riktigt bra att få henne att somna om, UTAN mat.:) Men hon vill ha mycket närhet nu, För ska jag elda eller gå på toaletten blir hon riktigt sur, men sen så fort jag kommer tiullbaka så ler hon stort och skrattar.:) Även jag mår mycket bättre. Jag har faktiskt tagit vara på hennes vilostunder på dagen och själv sovit en stund. Sedan måste jag ju bara berätta nästa milstolpe i vårat liv!!:) I Lördags efter att vi var på vår sista simning för i år så kom hennes mormor efter oss. Då bestämde jag mig för att mormor får ha lite kvalitetstid med Felicia och ta henne hem till sig medan jag far hem till oss och städar.:) För det började nog bli dags för det. Jag har ju aldrig lämnat bort henne tidigare. Ända gången var en timme medan jag badade bastu. Jag hade riktigt tänkt efter och kom fram till att det var det bästa för Felicia och mig. Eftersom jag har varit så trött och slut. För att jag ska vara den bästa mamma jag kan så behöver jag få vila upp mig. Och jag tror faktisk att både Felicia och mormor var helt redo för det.:) Det var bara mamman som hade lite svårt att släppa henne. Men den dagen var även jag redo. Jag tror att mormor bara väntat och längtat efter den dagen.:) Och det gick helt underbart bra!!:) Inte sura miner. Lite nån gång sen när hon var trött och så men det är hon ju även hemma med. Och jag fick massor städat hemma!! Jag skulle först sova en stund (eftersom jag varit slut) Men det tog TRE TIMMAR innan jag faktiskt somnade och sen sov jag i en halv timme. Men konstigt nog så var det som vila för mig att kunna städa i lugn och ro. Utan skrik! För Felicia blir sur om jag börjar med sånt..:) Så mormor hade Felicia från 12tiden, sedan kom de hit ungefär kl.19.30-20.00. Mormor frågade nog mig om de skulle komma kl.18.00, för hon tänkte väl att jag oroade mig. Men faktiskt inte. Jag var helt lugn. Behövde inte ringa och kolla hela tyiden och jag tänkte inte heller på hur det gick. För någonstans visste jag att det gick bra. Så jag kunde städa utan oro. Och när hon undrade om de skulle komma vid 18.00 så sade jag att om hon ville och kände att det skulle gå så fick hon gärna ha henne längre, bara hon kom tillbaka vid 20.00 ( för då är det sovtid). Och så gjorde de och Felicia sov när de kom. Sen senare på kvällen vaknade hon, så såg hon mig och bara sken upp ( och det gjorde jag med) Så då gick det inte att sova, så hon fick komma upp och oj, vad kul vi hade och vad vi pussades och kramades. Och vad hon skrattade!!:) Detta var riktigt bra för mig, för det vart som en nytändning! Ny energi! Ljuvligt!!! Sedan dess har vi haft det fantastiskt! Och vet ni vad?? Herr pappa har börjat att försöka vara med henne en stund på kvällen när han kommer hem!:) om hon inte gått och lagt sig förstås.. Det är såå otroligt härligt att se pappa och dotter busa tillsammans ( blir alldeles tårögd nu när jag skriver detta) Att han tar sig tid och struntar i det andra han "måste" göra, för jag kan ju faktiskt göra det. Och han säger själv att det känns så bra, för han har det tufft på jobbet och vantrivs, men stannar för våran skull och ekonomin. För när han kommer hem så kan han vara på riktigt dåligt humör, men så kommer Felicia och hälsar på honom och skiner upp som en sol och då blir ju såklart han på bättre humör. För annars går ju det dåliga humöret ut över oss. men inte nu.:) Han säger det själv nu för tiden att det är så härligt när hon vaknar innan han far på jobb för han blir på så bra humör före jobbet och sedan komma hem. Jag håller tummarna på att detta är början på en underbar tid för dotter och pappa, där deras relation kommer att utvecklas till något underbart. Och att pappan börjar känna att han faktiskt klarar av henne så att de får så bra kontakt att även nattning och sånt blir möjligt! För jag älskar dem båda så otroligt mycket, men ibland kan det bli stora slitningar när det krånglar. 
Kram på er alla!!

kvällsrutiner..

När det handlar om kvällrutiner och Felicia så kan de vara väldigt krävande eller så går det helt perfekt. Det är antingen eller. Om det går lugnt och fint så somnar Felicia när hon får sitt sista mål mat, men gör hon inte det så kan ni ge er på att det blir skrik, gråt och tid!! För har hon inte somnat då så blir det kaos. Till och med när hon äter och håller på att somna börjar hon gnugga ögon, röra sig och skrika till så att hon ska vakna.. 

Nu är det ju så att Felicia har varit en "matsomnare". Ända sen hon föddes har hon alltid somnat när hon äter. På BB sa sköterskorna åt mig att jag skulle pilla på hennes fötter och händer så att hon skulle hålla sig vaken och äta ordentligt innan hon somnade, men tror ni att det fungerade?? Nej! Sköterskorna kom till och med och försökte hjälpa till att hålla henne vaken när jag ammade men inte heller det fungerade. Så de kom fram till att hon tydligen är lite "lat" som de kallade det. Det var ju ganska svårt att få maten ifrån sovandet eftersom de sa att jag skulle amma så ofta hon ville. Och på kvällen ammade jag och sista gången somnade hon ( eller egentligen sov hon alltid efter varje mål). Däremot har hon alltid sovit på nätterna. I början vaknade hon bara en gång runt 01-03tiden, sedan sov hon resten av natten igen. Då ville rådgivningen att jag skulle väcka henne var tredje timme under natten oxå (vilket jag ju inte gjorde..:/ men vikten var ju ändå bra och Felicia nöjd) Sedan lite längre fram så började vi ge henne ersättning ibland och när hon drack det eller bröstmjölken ur flaska så somnade hon aldrig. Men om vi inte fick henne att somna så sa karln att jag skulle amma henne för då somnade hon ju och det gjorde jag. Vi såg ju egentligen inget fel i det.. Men sedan vart det bara flaska och då somnade hon ju inte. Men då lyckades jag få henne att sova genom att bära henne. Det spelade ingen roll hur jag höll henne. Om hon låg, satt, om hon "hängde" så somnade hon. Men till sist blir det för tungt att kånka runt på henne. Och då måste vi ju ändå komma på ett nytt sätt. Till sist började hon somna när hon drack ur flaska oxå... Det konstiga med det hela är ju att när jag är ensam på dagarna så somnar hon hur lätt som helst!! Och även utan mjölk!!Inte några problem alls, men kvällarna.. På kvällarna får hon välling nu (ibland lite gröt oxå), somnar hon inte under matningen får jag köra runt henne i barnvagnen i en evighet och sjunga. Ibland blir det lite skrik oxå. Eller kånka runt på henne. Försöker jag något annat blir det skrik. Även kånkandet kan det bli klagande över och ibland t.o.m. barnvagnen. Men där går det över. Lägger jag ner henne i sängen blir det skrik! Och hon ger sig inte. Sedan kanske jag inte försöker tillräckligt länge för karln blir riktigt irriterad om jag låter henne skrika för länge. Han klarar inte av att höra det, vilket leder till att han sen är irriterad när jag är klar. Så kanske jag inte försöker tillräckligt?? Men jag vill ju att hon ska somna någorlunda glad och nöjd. Inte att hon ska somna gråtandes... Hjälp mig!! Kom med råd!! och nej, karln lägger henne inte. Han har "annat" att göra tills hon somnar. Måste bara klargöra att han gör massor hemma, städar och fixar och lagar mat till oss. Så han är jätteduktig och tar bra hand om oss. Och när jag kämpar med henne fixar han annat. Jo, förresten!! Hon har aldrig ätit i sängen, utan hon har alltid fått sista matningen i soffan, i min famn. Och det är där hon somnar. Sedan bär jag henne till sängen och lägger ner henne.Men hon har ju ändå somnat under matningen, så det är väl typ samma sak??

PS: Emy, har du något bra råd? du som gått igenom bebisstadiet??:) DS.

Kramar på er allihopa!!!

Nån som vet hur jag får tillbaka min svarta text?? När jag har texten på svart så blir den ljusgrå, så tidigare sidor har jag haft mörkgrå för den är mörkare än svart.. Mitt i allt en gång var svarta färgen borta..

Akuten och akuten......

Som sagt, ush vad dålig jag är på att skriva nu.. men jag hinner inte, det är alldeles för mycket som händer just nu. Felicia har varit krasslig och inte kunnat sova.. så har bara haft vak och oro..Får se hur mycket jag hinner skriva innan Felicia vaknar. 
Som sagt hade ju Felicia fått sin första tand som kliar och irriterar. 
Sedan var vi ju till rådgivningen där hon fick två vaccinationer, ett i varje ben. 
Hon var såå duktig. Första sticket reagerade hon inte ens på, sen när hon skulle ge andra sticket hajjade Felicia till och undrade vad hon skulle göra. Tyvärr hann Felicia se vad hon gjorde, men det tog kanske en minut efteråt sen skrek hon till i 30sekunder och tittade upp på mig och gav de största leendet och sedan fortsatte hon leka med en plastsak.:) Det var så sött. Sedan tog de vikt och längd. Nu väger hon 7200gram och är 65cm lång!! Hjälp!!Tiden går för fort fram.
Efteråt for vi och handlade potatis och morotsvälling och flera olika havregrynsgrötar. Köpte även broccoli, palsternacka, mera morot, blomkål och lite sånt så att jag kan purèa lite mat åt henne. Hon har ju blivit van med potatis, morot, broccoli och plommunpurè. Nåja, Till helgen fick hon ju feber, 38,6C. Hon hade ont, det irriterade i munnen, ja, det vart helt enkelt lite mycket på en gång. Vi hade hunnit börja med vällingen havregrynsgröten och hallonhavregröten. Men sen en kväll så får hon resten av hallongröten som var i förpackningen och sedan vällingen. hon ville absolut inte somna så jag tar upp henne och då har hon fått utslag och blivit röd i ansiktet och bakom öronen. Jag visar det åt gubben min och han börjar oxå undra vad hon fått det av. Nåja, lite senare ska sambon iväg och jag blir ensam med Felicia. Precis före han far så säger jag att om  det skulle vara något allvarligare och hon skulle få tungt att andas så borde hon väl redan ha fått det. Och han säger att så är det nog. När han har farit börjar jag undersöka henne lite närmare ( ville ju inte göra det när han är med, han kan tycka att jag överreagerar lite) då märker jag att hon har fått utslag runt nacken och längs med halsen oxå. Så jag klär av henne.. Och HELA hon är täckt med utslag och är röd. Hon kliar sig mycket på magen också. Det spred sig hastigt, så jag ringer min mor och hon säger åt mig att ringa akuten. Till sist får jag tag på dem och de ber mig komma in med henne på en gång, fast hennes andning inte är påverkad alls. Men nu är det ju så att jag sitter ute i skogen 30km från stan utan bil eller körkort och sambon är borta. Jag ringer han och förklarar situationen.Han blir irriterad och säger att han snart kommer hem. Han tycker att jag överreagerar. Sedan ringer min mor upp igen och undrar om vi kommit fram till sjukhuset.. 
Nej, jag sitter hemma och väntar på att Daniel ska komma hem... Vid det här skedet har Felicia somnat i min famn, hon började gallskrika så fort jag lade henne i från mig, men hon brukar aldrig somna i famnen längre.. Min mor undrar hur det är med Felicia men hon sover ju. Hur är andningen då?? Ja, hon rosslar ju.. Hur som helst så lyckas min mor och jag jaga upp varandra så pass mycket ( min mamma kan ju inte se henne så det är svårt för henne och bedömma)  Jag försöker väcka stackaren som till sist lyckats somna.. Hon tittar upp på mig och sedan faller huvudet ned och hon somnar om, helt avslappnad.  Det är då jag får panik! För jag försöker väcka henne 10 gånger men hon trillar ju bara ihop.. Ringer Daniel, han är precis hemma. När han kommer in, så brister det för mig och tårarna kommer. För hela tiden fanns det där tänk om.. Jag säger att hon inte vill vakna och skriker till att NU FAR VI TILL SJUKHUSET!!! Då vaknar hon till.. Och ler såå stort.. Mitt i allt är hon hur glad som helst, ögonen stora och nyfikna. bus och bus. Ush, vad jag blir irriterad på Daniel som busar med henne och tar det så lungt... ska vi aldrig fara???? Vi kommer fram till sjukhuset tre timmar senare!!!De tittar på henne, det var ganska mycket men ingen andning påverkad. Sedan hade det ju börjat försvinna vid det här laget.. Vi kommer fram till att det var hallongröten. Inte mera hallon.. Vi kommer hem 23.30 typ. Jag är glad att vi for till sjukhuset för sen kan jag slappna av, skulle vi inte ha farit till sjukhuset så skulle jag ha sprungit och väckt henne hela tiden och kollat andningen. medan Daniel tycker att jag och mamma inte ska prata med varandra i såna situationer, för att vi bara jagar upp varandra. I fortsättningen får han vara doktor (glöm det! Akuten sa ändå att vi skulle komma in. Men sa inte glöm det till han) Detta hände på Söndagen. 
Följande morgon far Daniel på jobb. Felicia och jag blir kvar hemma. Jag ger hon plommonpurè för magen och sedan modermjölksersättning ( för jag tänker inte vara med om det där igen, när jag är ensam). Tror ni inte att hon får utslag och blir röd efter 10 minuter???!!! Det är ju sanslöst! Jag försöker ringa rådgivningen, men inget svar. Sedan ringer jag hälsocentralen och förklarar. De har inte några tider förrän jouren, så de råder mig att ringa akuten. De vill ju såklart att jag ska komma dit. Den här gången är jag betydligt lugnare för hon har inte lika mycket utslag. Men akuten vill att jag ska komma in eftersom det har kommit två dagar i rad. Sedan börjar ringandet... 
Visst är det konstigt att man aldrig får tag på någon när man verkligen behöver det?! 
Nåja, till sist ska "svärmor" komma och köra oss. Vi kommer till akuten tre timmar senare. Det har avtagit lite. De kollar henne. Mitt i allt blossar det upp och kommer tillbaka, på sjukhuset... Tydligen reagerar hon på något.. De kommer fram till att det är nässelutslag. De små prickarna vet de inte vad är...Och vi får fara. Tydligen är tanden, vaccinationerna lite för mycket så att hon börjar reagera på allt.. De tror att hon har något virus som gör det.. skulle vilja veta vad det är hon reagerar på, men säger att så länge det inte är farligt så är jag nöjd. Sedan blir vi i stan hos min bror, tills sambon slutar. Efteråt far vi och lussar till Daniels mommo. För "svärmor" hade stickat en luciakrona åt Felicia med ljus i. Hon var den allra sötaste!! Sedan for vi hem. Nu får alla frukter och bär vänta tills senare.. Felicia har vaknat nu och vill ha sällskap. De här dagarna har hon varit jättemammig, men vem skulle inte bli det när man mår dåligt?? Bytte nyss blöja på henne. Tror ni inte att hon var röd och hade fått som nässelutslag där med?? Hon har aldrig haft några problem med rumpan och musen, men nu mitt i allt har det flammat upp, det står som utåt.. Det ser hemskt ut.. Jag fattar inte... Jag blir riktigt slut...sömnbrist och allt, för igår kväll och i natt har jag sprungit och kollat till henne medan hon sov (01.00-05.00, alltför lite), för tänk om hon får något när jag sover, tänk om... Ush, jag måste verkligen få bort allt tänk om... Men idag känner jag mig lugn. För har hon inte fått problem med andningen hittills så brukar de inte få det sen mitt i allt, har jag fått höra.. :) Nu ska jag sluta skriva och gå till Felicia. detta kan vara lite osammanhängande för jag har inte hunnit läsa igenom det, bara skrivit ur huvudet och sedan lagt ut det! Ha det bäst allihopa! KRAMAR! PS. Tänk vad Felicia växer!! Här har ni foton att jämföra med.  

.

Har ni sett hur stor nappen är på henne?? <3 

1 månad gammal.

<3 Här kunde man ha henne liggande på en arm.. <3

ca 2 månader gammal.

Här är Felicia ca 4 1/2 månad.

Nu händer det mycket!

Hej igen allihopa! Nu har det varit ett tag sen jag skrev sist men det har varit fullt upp och den lilla stund jag haft lugn och ro har jag sovit..Det har hänt mycket. I lördags var vi på babysim för tredje gången.. Jag var lite orolig för hur det skulle gå för henne, när hon har sovit dåligt och varit lite förskyld.. Men det gick bra som vanligt!!:) Hon lärde sig att dyka, och gjorde det två gånger!!! Min lilla prinsessa. Som jag sa har hon ju sovit hemskt dåligt. Ja, man kan ju nästan säga att hon har vakat med mig ( och då har hon alltid sovit bra på nätterna)hon har klagat väldigt mycket och haft stegring.. Til min lilla förvåning upptäckte jag igår, på hennes 5 månadersdag, att hon har fått sin allra första tand!!! Helt otroligt vad??:)  Den är ju inte helt framme men den syns och känns som en såg.:) Så det förkl!arar varför  hon har haft det lite tokigt. Men jag är trött.. trött, trött och trött.. Funderar om jag ska fara med felicia till mommo och sova en natt i helgen.. Jag behöver verkligen få sömn. Speciellt för Felicias skull. För jag är ju roligare utvilad.. Men nu somnar jag överallt. så fort vi åker bil någonstans så somnar jag..  ska försöka skriva lite oftare. nu ska vi till rådgivningen och få vaccinationer...:) Ha det bra!!