mellandagarna

Mellandagarna var jag först otroligt lycklig, men ordentligt slut. Felicia vart förskyld efter julafton och magen började krångla. En dag hade hon det jobbigt. mitt i allt kunde hon börja gråta och vart högljud. Jag kolla blöjan och det hade kommit en liten "plupp" avföring. Och så fortsatte det hela dagen. Så fort hon fick upp magen vart hon otroligt ledsen och det hade bara kommit lite, lite. Jag förstod ju att nu håller hon på att få förstoppning. Den var så hård. Felicia får alltid upp magen varje dag och när det går två dagar utan att hon har fått upp den ordentligt så blir jag orolig. Pratade med rådgivningen, för jag hade försökt med plommonpurè och att reta lite med en termometer, men ingenting fungerade. Hon sa microlax. Så vi köpte det. men man ska ju bara ge en fjärdedel och det är svårt att se. men jag tog bort nästan allt ur den före. Varnade min karl att det här kunde bli obehagligt. För microlax är inte trevligt alls (det vet man om man jobbat inom vården).. Nåja sen fick hon upp den! Och HERREGUD!! Hon grät och grät under tiden!! Hjärtekrossande!!  För det var riktigt hårt först!! Sen vart det bättre. men vilket lass!! Efter detta har vi haft problem med hennes mage, men vi ger henne plommonpurè och mycket vätska. Och det hjälper. Hon är inte ledsen längre iallafall.  Men förskylningen har varit seg och på grund av det har hon haft svårt att sova.. Vissa nätter fick jag vaka, för att jag hann knappt somna innan hon vaknade igen. Sedan vaknade hon fem på morgonen och skulle vara uppe. Jag var allderles för slut!! Jag började störa mig på min karl för att hann bara sov och inte ens steg upp på morgonen (han var ledig en hel vecka). Han fick sova till 12.00 på dagen. En morgon orkade jag inte mer. Gick till sovrummet runt 09-10 tiden och sade att nu orkar jag inte mer, att nu får vi byta. Han vart arg (dåligt morgonhumör):)  och sa att kan du inte ta hand om ditt eget barn? då ska du inte ha något. Jag EXPLODERADE!! Verkligen exploderade. Allt kom ut. Så går det om man bara kämpar och kämpar och aldrig ber om hjälp och håller inne massor.  Det vart ett hemskt bråk så jag tog Felicia ut i barnvagnen och promenerade en stund. sedan försökte vi diskutera. Jag sa det att allt jag begär är att jag ska få vila i en-två timmar. För jag klarar inte av att vaka. Och han undrade hur han skulle orka och frågade om jag tyckte att han var lat. Och det är han definitivt inte! Han gör otroligt mycket hemma! Han skottar hela gården med en liten spade, han städar, lagar mat osv. Men sen när jag förklarade att det handlar om mig. Att får jag aldrig vila Så orkar jag inte. Jag blir sur och vresig och det är han det går ut på. Och jag är ständigt trött. Jag orkar inte göra något annat än det nödvändigaste!  Skulle jag bara få vila/sova några timmar så skulle jag vara gladare och orka städa och hitta på mycket mer! Det skulle gynna alla! För det är jobbigt att vara så slut att man känner att allt är en kamp och känna att man inte orkar fast man verkligen vill. Jag sade det att när han jobbar behöver han inte göra något , men sen när han är ledig så kan han väl hjälpa till lite med henne. Jo, förresten!! Dagen före hade mamma kommit efter mig för att handla nya skor (julklapp) för mina stack strumpan fram på. Jag sa att jag far till stan och lämnar Felicia. Han vart sur. Och jag sa att det är ingen självklarhet att jag ska ha henne med alltid och att han inte ska ha med henne när han far. För hon var sjuk. så jag for! Min mor ville ha egentid med mig och känna att jag kunde handla i lugn och ro.:) Nåja iallafall följande natt vaknar jag av att hon vaknat, men mitt i allt ser jag han stå vid henne!!:) och fick henne att somna om. Och på morgonen vaknar jag av att hon hojtar till och som en reflex hoppar jag upp, men ser att hon inte är i sängen. Nej, för vet ni vad? Hon och pappa är uppe.:) och klockan är 08.30!! jag har sovit så länge. Och vad lycklig jag vart!!!! Och jag tackade. Men han var nöjd med för det  hade gått jättebra! och han var såå glad!! och under dessa mellandagar har han kommit mycket nära henne igen. För han har sett att han klarar det utan att jag är där. För sen när vi pratade så sa han att när han leker med henne och jag går runt omkring så kollar hon alltid efter mig och försvinner jag börjar hon skrika. men inte på morgonen. Så jag sa det att det är bra om han är med henne när inte jag är med, för det blir annorlunda då. Så är det hos mormor också. Är jag med så har mormor svårare att trösta henne och sånt, men är jag inte där så går det bra.
Min sovmorgon gjorde mycket men jag tror också att det handlade om att jag fick ut allt. Allt som har legat och stört mig. Bara av att se att han försökte gjorde att jag har varit på strålande humör, nöjd och glad, fast jag kanske knappt har fått sova något. Men bara vetskapen av att han försöker.