Litet kort om min underbara Felicia

Tyvärr har jag blivit riktigt dålig på att skriva, men ska försöka skriva något litet kort iallafall! Felicia börjar bli riktigt stor nu..Helt otroligt vad tiden går snabbt!! När Felicia ligger på mattan och leker så tittar man bort några sekunder så ligger hon mitt i allt under TV:n på golvet eller så drar hon ner några reklampapper från vardagsbordet (förvarar ju inte viktiga papper där) eller är halvt i Tigers korg och "klappar" honom.:) Stackars Tiger (min kinesiska nakenhund), Han är så snäll oxå att han aldrig säger till, inte ens när nån kommer till hans plats.. Det enda han gör är att ylar eller gnyr ifall Felicia får tag i hans skägg ( Ibland har hon rivit bort stora tovor). Men man ser hur mycket Felicia tycker om honom!!  För hon kan vara ledsen eller irriterad men kommer Tiger är allt bra igen (för en stund) och kommer han gående mot henne så ler hon det största leendet åt honom.Ibland om han bara ligger i korgen så börjar hon göra ljud och slå saker mot golvet så att han ska titta mot henne (men gör han inte det så har hon ju nu kommit på att hon kan ta sig till honom). :)Det är gulligt men jag ska nog bli strängare med att Tiger får ha sin egen plats där han får vara i fred. Vi alla andra har det och Felicia tuktar han så mycket att han börjar springa ifrån henne nu.. stackarn..:) Sedan har Felicia börjat med att hon tar tag i grejer och försöker dra upp sig i dem, så barnvagnen får hon inte lämnas ensam vid (fast vi köpte en sådan där sele) Men litar inte helt på den.. För hon ska ut med huvudet till vilket pris som helst! 

Just ja, jag berättade ju vilka underbara kvällar, nätter och morgnar vi har haft.... Glöm det!! Vet inte vad som har hänt, men mitt i allt så vägrar hon sova.. Alltså det är helt omöjligt.. Även med mat och sånt. Vaknar hon på natten är det en kamp. Oftast får jag klä på mig ytterkläderna och ta henne på en promenad, för ingenting annat fungerar.. Jag förstår inte.. Men det var någon som pratade om att när de närmar sig 7 månader så kan de komma i en sån period. Någon som vet?? För att det händer så mycket och de upptäcker så mycket nytt.. Får hoppas att det är det som det handlar om för annars har jag problem..:) Jag försöker göra allt, har till och med låtit henne sova med mig nån gång men inte ens det funkar alla gånger.. Knepigt.. Men sen är det ju så att alla människor har ju upp och nergångar och det har ju även barn. Ibland är det bättre och ibland är det sämre..

Ha det bra alla!! Kramar!!

fler bilder. :)

Idag hade hon skickat 4 stycken till bilder på Felicia (en är t.o.m. jag med på). Som jag nu lägger ut. Tyvärr hinner jag inte skriva desto mer för Felicia är vaken nu och skriker i högan sky så fort jag lämnar henne eller gör något tråkigt med henne......... hittade bara tre nu....

Bilder..

Jag har varit jättedålig på att skriva, men ännu sämre på att lägga ut bilder... Men det är svårt att göra det om man ej har nya bilder på datorn.Men igår var vi till mormor och hon tog massa bilder. Jag har bett att hon ska skicka mig lite och vet ni vad?? Nu har hon skickat bilder på Felicia. Och bara färska, från igår!! Hoppas ni njuter av foton, för oj vad jag gör det!! Hon är ju så otroligt vacker!!:)

   

 

 Så här är hon ca 6 1/2månad.

Visst är hon ju för underbar!?! Jag blir alldeles varm inuti när jag ser dessa kort. Förresten så har hon ganska fullt upp nu för tiden. Sätter man ner hon på mattan så kan man räkna med att hon är på golvet en bit ifrån efter några sekunder, känns det som. :) Kämpar att ta sig framåt och ofta går det bra, men har hon sockor så åker hon bakåt, fast hon vill fram.:) Hon får ju inget grepp.:) Och nu har hon tröttnat på att sitta här framför datorn med mig, så jag måste sluta! ha det båst alla!! Kramar!!

Sömnvanorna

Som jag berättade tidigare så somnade ju Felicia oftast i min famn efter att hon ätit och så fick jag bära henne i sängen. Jag hade aldrig RIKTIGT tänkt på kvällsrutinerna, fast det fanns lite rutiner ändå. Men så skrev en kompis i sin blogg om deras svårigheter att få sin son att somna och då vart jag och verkligen tänka på hur det var med Felicia. För allt gick ju bra om hon somnade i min famn, men gjorde hon inte det så vart det riktigt krångligt. Kompisen berättade att hon körde med "5minutersmetoden" och att den faktiskt gav resultat. Så ett tag funderade jag också på den. Inte för att jag led för att hon somnade i famnen ( det var ju för underbart ljuvligt)!! Men för att kompisen berättade att de blir trygga i att vara själva och att de lär sig att man faktiskt finns i närheten. så Att barnen inte behöver skrika direkt när de vaknar utan kan somna om osv..

Men någonstans tvivlade jag på att det verkligen var rätt metod för oss. Felicia är ju ändå ganska liten (fast jag tycker att hon blivit stor) och hon skriker ju inte för att bråka, utan det är ju hennes sätt att uttrycka sig när något inte känns bra osv.. Så jag tänkte att jag skulle försöka med lite andra alternativ före jag börjar med den metoden. Det första var att jag verkligen skulle göra samma sak varje kväll. Hon äter gröt vid middagstid. Sedan får hon leka lite (för då har ju pappa kommit hem) Sedan när klockan närmar sig 19.00 släcker jag ner så att det blir lite mysigare stämning, jag borstar hennes små "taggor" (vilket hon älskar!! Särskilt gummidelen som blir att göra lite ljud), sedan byter vi om till nattkläder och det viktigaste av allt. Jag försöker göra kvällsrutinerna roliga, men ändå lugna och mysiga. Vi brukar läsa en bok (fast hon inte alltid är så intresserad, men så att det blir en vana), sedan lagar jag välling som hon dricker i min famn. Men somnar hon i famnen bär jag henne till sängen men somnar hon inte då så bär jag henne ändå till sängen. Ibland räcker det att ge handen, så vänder hon sig om och somnar på sida med min tumme i sin hand (gulleflickan), ibland måste jag även ha andra handen på hennes huvud. Och ibland vill hon inte sova fast hon är trött, så då försöker jag sjunga nattvisor, och det tycker hon är roligt. Speciellt imse vimse spindel när jag gör något med händerna. Sedan brukar hon somna till sist. Och då har nattningen varit rolig och mysig istället för en kamp.

Hon var ju förskyld här tidigare och hade jättesvårt att somna och sova hela natten, men vet ni vad som hände när förkylningen försvann?? För det första så behövde jag bara bära henne till sängen och ge min tumme så somnade hon, sov hela nätterna, men sen det roligaste!!! Jag vaknade 07.50 en morgon och fattade inte riktigt vad klockan var, sedan när jag så det så tänkte jag Felicia, varför har hon inte vaknat?? Så jag hoppade upp ur sängen (jag kan bli lite nervös ibland att det skulle ha hänt något). Då ligger hon i sängen och leker!! Hon tittar upp när jag kommer och ger världens största leende och börjar sprattla med benen(hon leker alltid på mage nuförtiden. Sedan tar jag upp henne. Efter några timmar är det vilostund igen och jag lägger henne i sängen och hon somnar. jag lägger mig på soffan och somnar, såklart.. när jag vaknar är sambon uppe men inte Felicia. så tänker jag att nej, säg inte att hon har sovit såhär länge, men så hör jag något prassel. När jag kommer dit så ser jag att hon leker i sängen igen!! Och jag blir så glad!! För någonting måste ju ha hänt, när hon känner att hon kan vakna och leka lite i lugnan ro utan att börja ropa och gråta direkt! DET värmer i hjärtat!!! men sen har jag bytt "skydd på en sidan sängen. Och satt upp ett skydd med bilder på olika djur där det även finns "prasselbuskar osv. Och det är det hon leker med.

Jag vet inte riktigt varför jag känner så starkt för det, men någonstans så känns det jättestort för mig. Typ som när många tycker att det är stort när de börjar snurra runt, krypa m.m. 

Men det att hon kan somna  i sängen och vakna utan att behöva mamma direkt känns underbart. Att hon har den tryggheten. Vad det nu är för trygghet, om det är att hon litar på att jag finns i närheten fast hon inte ser mig eller/och om hon är trygg i att hon klarar sig själv en liten stund. Men det känns stort! För det jag kan tycka att känns läskigast och svårast är att hon ska känna sig trygg och kunna lita på sig själv och andra när hon blir stor. Att hon ska känna sig nöjd med sig själv osv.  För visst har mycket med hur man lär dem men, sen har det ju stor betydelse hur man själv mår och känner. Barn ser ju igenom det och jag har varit osäker och tvivlat i mig själv och inte trivts med mig själv och det vill jag aldrig att hon ska behöva uppleva!!

Men bästa sättet att lyckas är att jobba med sig själv! Kram på er!!

Det här är en "äldre" bild på Felicia. På bilden är hon ca 4 1/2månad och nu är hon ju mer än 6månader.

Men så söt som hon är (dessutom har inte sambon lagt in de tusentals nya bilderna vi tagit, fast jag tjatat)..

Hos mormor över natten

Som ni kanske vet har jag bara lämnat bort henne en gång på dagen, till Felicias mormor. Mormor ville ju så gärna få ha henne lite ensam.:) Häromdagen bad mormor om att få ha henne över natten. Tyvärr gick inte ena natten, då hon skulle vara ledig följande dag.  Så mormor sade att om hon får ha henne följande nastt ( alltså denna natt som nu varit) så skulle hon ta ledigt från jobbet!!!
Hur kan man säga nej till mormor om hon så gärna vill ha barnbarnet över natten att hon till och med tar ledigt från jobbet för det!!!! Hon blir ju efter så mycket med arbetet. Så igår kväll kom hon efter henne. Vad det var svårt att lämna bort henne!! Fastde inte ens hade farit så kände jag hur jag skulle sakna henne. Nåja, på kvällen gick det bra så länge som jag gjorde något, men satte jag mig ner så började jag sakna henne. Ville ringa, men tänkte nej, jag ska inte vara jobbig. För jag vet att hon har det så bra hon kan ha det, men det är ändå svår. Jag har ju nästan varit med henne dygnena runt i 6 månader. Och kunna ligga på soffan i lugn och ro och se på Tv? Nej, vad rastlös jag var, fast jag var dunder trött..:) upp och ner och upp och ner. svårt att somna, men sen när jag somnade ordentligt vid 03tiden så sov jag 06tiden då min karl skulle på jobb. Fixade smörgås och kaffe åt han medan han gjorde sig klar. Och tror ni inte att det bullrar till. jag är säker på att nu har ett träd fallit över huset.. Men nej, snön från taket har kommit ner, och det är inte lite, terrassen och den långa gången till vår bil är full med snö. Och det måste bort innan det fryser för sen är det omöjligt. Så tror ni jag fick någon sovmorgon? Nix, och jag har fortfarande lite kvar, men måste ta en paus. Ush vad jobbigt. Jag tänkte att nu får jag sovmorgon och sedan ska jag storstäda, men som ödet vill är det tydligen menat att jag inte ska ha sovmorgon och inte storstäda. men samtidigt var det tur i oturen. För skulle jag ha haft Felicia så skulle det ha varit näst intill omöjligt att skotta och då skulle vi inte ha fått ut barnvagn eller något sen...Förresten, igår firade vi Felicias halvårsdag oxå!!!:) Hon är så stor!! Varför måste de bli så stora, så snabbt?? Jag trodde att de skulle vara bebisar till ett år, men nej. Häromdagen bad jag Felicia om hon kunde stanna tiden ett tag och vara 6 månader ett tag till, för mamma hinner inte med.. Nu måste jag sluta för det finns massor att göra här hemma!
Ha det helt underbart allihopa! Frid!

mellandagarna

Mellandagarna var jag först otroligt lycklig, men ordentligt slut. Felicia vart förskyld efter julafton och magen började krångla. En dag hade hon det jobbigt. mitt i allt kunde hon börja gråta och vart högljud. Jag kolla blöjan och det hade kommit en liten "plupp" avföring. Och så fortsatte det hela dagen. Så fort hon fick upp magen vart hon otroligt ledsen och det hade bara kommit lite, lite. Jag förstod ju att nu håller hon på att få förstoppning. Den var så hård. Felicia får alltid upp magen varje dag och när det går två dagar utan att hon har fått upp den ordentligt så blir jag orolig. Pratade med rådgivningen, för jag hade försökt med plommonpurè och att reta lite med en termometer, men ingenting fungerade. Hon sa microlax. Så vi köpte det. men man ska ju bara ge en fjärdedel och det är svårt att se. men jag tog bort nästan allt ur den före. Varnade min karl att det här kunde bli obehagligt. För microlax är inte trevligt alls (det vet man om man jobbat inom vården).. Nåja sen fick hon upp den! Och HERREGUD!! Hon grät och grät under tiden!! Hjärtekrossande!!  För det var riktigt hårt först!! Sen vart det bättre. men vilket lass!! Efter detta har vi haft problem med hennes mage, men vi ger henne plommonpurè och mycket vätska. Och det hjälper. Hon är inte ledsen längre iallafall.  Men förskylningen har varit seg och på grund av det har hon haft svårt att sova.. Vissa nätter fick jag vaka, för att jag hann knappt somna innan hon vaknade igen. Sedan vaknade hon fem på morgonen och skulle vara uppe. Jag var allderles för slut!! Jag började störa mig på min karl för att hann bara sov och inte ens steg upp på morgonen (han var ledig en hel vecka). Han fick sova till 12.00 på dagen. En morgon orkade jag inte mer. Gick till sovrummet runt 09-10 tiden och sade att nu orkar jag inte mer, att nu får vi byta. Han vart arg (dåligt morgonhumör):)  och sa att kan du inte ta hand om ditt eget barn? då ska du inte ha något. Jag EXPLODERADE!! Verkligen exploderade. Allt kom ut. Så går det om man bara kämpar och kämpar och aldrig ber om hjälp och håller inne massor.  Det vart ett hemskt bråk så jag tog Felicia ut i barnvagnen och promenerade en stund. sedan försökte vi diskutera. Jag sa det att allt jag begär är att jag ska få vila i en-två timmar. För jag klarar inte av att vaka. Och han undrade hur han skulle orka och frågade om jag tyckte att han var lat. Och det är han definitivt inte! Han gör otroligt mycket hemma! Han skottar hela gården med en liten spade, han städar, lagar mat osv. Men sen när jag förklarade att det handlar om mig. Att får jag aldrig vila Så orkar jag inte. Jag blir sur och vresig och det är han det går ut på. Och jag är ständigt trött. Jag orkar inte göra något annat än det nödvändigaste!  Skulle jag bara få vila/sova några timmar så skulle jag vara gladare och orka städa och hitta på mycket mer! Det skulle gynna alla! För det är jobbigt att vara så slut att man känner att allt är en kamp och känna att man inte orkar fast man verkligen vill. Jag sade det att när han jobbar behöver han inte göra något , men sen när han är ledig så kan han väl hjälpa till lite med henne. Jo, förresten!! Dagen före hade mamma kommit efter mig för att handla nya skor (julklapp) för mina stack strumpan fram på. Jag sa att jag far till stan och lämnar Felicia. Han vart sur. Och jag sa att det är ingen självklarhet att jag ska ha henne med alltid och att han inte ska ha med henne när han far. För hon var sjuk. så jag for! Min mor ville ha egentid med mig och känna att jag kunde handla i lugn och ro.:) Nåja iallafall följande natt vaknar jag av att hon vaknat, men mitt i allt ser jag han stå vid henne!!:) och fick henne att somna om. Och på morgonen vaknar jag av att hon hojtar till och som en reflex hoppar jag upp, men ser att hon inte är i sängen. Nej, för vet ni vad? Hon och pappa är uppe.:) och klockan är 08.30!! jag har sovit så länge. Och vad lycklig jag vart!!!! Och jag tackade. Men han var nöjd med för det  hade gått jättebra! och han var såå glad!! och under dessa mellandagar har han kommit mycket nära henne igen. För han har sett att han klarar det utan att jag är där. För sen när vi pratade så sa han att när han leker med henne och jag går runt omkring så kollar hon alltid efter mig och försvinner jag börjar hon skrika. men inte på morgonen. Så jag sa det att det är bra om han är med henne när inte jag är med, för det blir annorlunda då. Så är det hos mormor också. Är jag med så har mormor svårare att trösta henne och sånt, men är jag inte där så går det bra.
Min sovmorgon gjorde mycket men jag tror också att det handlade om att jag fick ut allt. Allt som har legat och stört mig. Bara av att se att han försökte gjorde att jag har varit på strålande humör, nöjd och glad, fast jag kanske knappt har fått sova något. Men bara vetskapen av att han försöker.

Julen

Oj, nu är det verkligen länge sen jag har bloggat!!! Men det har varit så mycket som har hänt och sedan tycker inte min karl om att jag är på internet, han vill att jag ska göra annat och umgås när Felicia sover.:) Så ibland kan det vara knepigt att hinna göra allt man vill men samtidigt göra andra till lags också. Men eftersom det är så länge sen jag bloggat delar jag upp det med olika rubriker och den första blir såklart julen.
Julen var ju fantastisk!! Men stressigt före och efter, men på något sätt gick det.:)Det vart stressigt före julafton eftersom min karls familj är stor och vi hade bestämt att vi skulle fira den hemma hos oss. Men det kändes viktigt för mig. Flera hade svårt att förstå det, för alla hade ju sina traditioner och sa: att vi har ju alltid haft det så i vår familj. Men någonstans kände jag att det inte handlar om "hans familj och min familj" längre. För vi har ju skapat vår egen familj. Felicia är även liten och jag vill inte åka runt hit och dit för att fira jul, dessutom skulle det bli jobbigt för Felicia. Hemma har hon sina rutiner och hon kommer mycket lättare till ro. Nåja, jag fick som jag ville till sist.:) Jag sade till min karl att vi firar den hemma, alla är välkomna och är det någon som inte vill komma och vill fira det på sitt vis så får de göra det, men jag ska fira julen hemma med MIN familj. För tidigare har det bara varit min mor, min bror och jag (men det har varit trevligt ändå), men nu med ett barn kändes det annorlunda. Sedan ville jag att de som ville verkligen fira julen med Felicia ( som t.ex. min mor) skulle få göra det! Utan stress och vetskapen att vi bara kan vara där 2-3timmar sen måste vi vidare. Vissa tvekade men till sist så kom alla. Bara den närmsta familjen vart 12 personer ( som tur var hade vi knytkalas, där alla tog med lite).:) 
För mig var det viktigt med en julgran. Jag tycker att den skapar mycket julstämning i huset av alla dekorationer, men min karl orkade inte med en gran i år, som barrar. Han tyckte att det skulle bli jobbigt och orkade inte gå ut i djupa snön och hitta en.
Ville jag ha en julgran fick jag hugga en själv.
Så vad gör inte jag?! Jag ska ha en julgran! Punkt slut! Jag kan hugga en själv! Jag behöver ingen karl till det. 
Så jag klädde på mig ordentligt, gick ut, hämtade yxan och ut i skogen. Jag hittade en helt underbar gran som jag bestämde att den ska jag ha. Så först fick jag skotta bort snö runt den för att komma åt stammen osv. Sedan kommer jag hem släpandes på en stor och bred, fin gran. Gissa om min karl vart snopen!! Jag tror att han inte trodde att jag skulle klara av att hugga en. Jag tar in den och spolar av den i badrummet och fixar den helt klar utan minsta hjälp av nån. Snacka om att jag är stolt! Finaste gran jag sett!!:) Sedan på julafton var jag noga att berätta att detta var kvinnan i husets verk när de berömde den!:) hihi.
Julafton var ljuvlig. Felicia var på strålande humör!:) Och oj, vad hon fick julklappar!!! Skulle vi ha slagit ihop alla 11 personers julklappar och jämfört med hennes så skulle hon ha haft mycket, mycket mer.
Jag trodde inte att det skulle bli så mycket för hon är ju så liten. Men oj vad jag hade fel!:) 
Detta är absolut den bästa jul jag någonsin har haft!!! Det behövde ju inte ha gått så här perfekt, eftersom vi slog ihop två familjer, men det var helt underbart!!!
Några pratade om att nästa jul kan vi fira den hos dig, Men glöm det!! Där kommer jag aldrig att ge mig, om det förstås inte kommer ett till barn till världen, men just nu är Felicia det enda barnet. Jag ska fira den i lugn och ro med MIN familj. Jag är ganska medgörlig annars. Och för det mesta ger jag med mig. men när det kommer till julen och min julgran kommer jag aldrig att ge mig! Den är så otroligt viktig!
Försenade julkramar till er allihopa!!!