Som ni kanske vet har jag bara lämnat bort henne en gång på dagen, till Felicias mormor. Mormor ville ju så gärna få ha henne lite ensam.:) Häromdagen bad mormor om att få ha henne över natten. Tyvärr gick inte ena natten, då hon skulle vara ledig följande dag. Så mormor sade att om hon får ha henne följande nastt ( alltså denna natt som nu varit) så skulle hon ta ledigt från jobbet!!!
Hur kan man säga nej till mormor om hon så gärna vill ha barnbarnet över natten att hon till och med tar ledigt från jobbet för det!!!! Hon blir ju efter så mycket med arbetet. Så igår kväll kom hon efter henne. Vad det var svårt att lämna bort henne!! Fastde inte ens hade farit så kände jag hur jag skulle sakna henne. Nåja, på kvällen gick det bra så länge som jag gjorde något, men satte jag mig ner så började jag sakna henne. Ville ringa, men tänkte nej, jag ska inte vara jobbig. För jag vet att hon har det så bra hon kan ha det, men det är ändå svår. Jag har ju nästan varit med henne dygnena runt i 6 månader. Och kunna ligga på soffan i lugn och ro och se på Tv? Nej, vad rastlös jag var, fast jag var dunder trött..:) upp och ner och upp och ner. svårt att somna, men sen när jag somnade ordentligt vid 03tiden så sov jag 06tiden då min karl skulle på jobb. Fixade smörgås och kaffe åt han medan han gjorde sig klar. Och tror ni inte att det bullrar till. jag är säker på att nu har ett träd fallit över huset.. Men nej, snön från taket har kommit ner, och det är inte lite, terrassen och den långa gången till vår bil är full med snö. Och det måste bort innan det fryser för sen är det omöjligt. Så tror ni jag fick någon sovmorgon? Nix, och jag har fortfarande lite kvar, men måste ta en paus. Ush vad jobbigt. Jag tänkte att nu får jag sovmorgon och sedan ska jag storstäda, men som ödet vill är det tydligen menat att jag inte ska ha sovmorgon och inte storstäda. men samtidigt var det tur i oturen. För skulle jag ha haft Felicia så skulle det ha varit näst intill omöjligt att skotta och då skulle vi inte ha fått ut barnvagn eller något sen...Förresten, igår firade vi Felicias halvårsdag oxå!!!:) Hon är så stor!! Varför måste de bli så stora, så snabbt?? Jag trodde att de skulle vara bebisar till ett år, men nej. Häromdagen bad jag Felicia om hon kunde stanna tiden ett tag och vara 6 månader ett tag till, för mamma hinner inte med.. Nu måste jag sluta för det finns massor att göra här hemma!
Ha det helt underbart allihopa! Frid!
Kramar!!/mormor
SvaraRadera