slarv slarv...

Ojdå, jag har verkligen inte skrivit på länge nu och jag hinner inte skriva så mycket nu heller... Pappan i huset kommer hem snart och tyvärr gillar han inte när jag är på internet (spec. inte när jag skriver), så jag försöker få det gjort före, bara lite svårt när man oftast är ensam med Felicia då. Sist såg jag att vi hade fått problem med Felicias sömn igen, men det försvann snabbt!! :) Hon är verkligen VÄRLDENS gulligaste och mysigaste nu!!  Visst när hon är vaken är hon pigg, glad och är verkligen ÖVERALLT. Speciellt katten och hunden blir "utsatta" av henne men sen när det börjar bli dags med vila eller sovning så är hon verkligen den gosigaste!1 Hon och jag kan sitta och ta det lugnt (sitter i min famn) och läser bok sedan kan hon bara somna in fint. när hon blir trött är det bara myyys som gäller.. Och det ÄÄlskar jag ju verkligen. :) Ja, förutom om pappan i huset har henne.. hihi.. hon låter han inte mata henne och vägrar sitta still i hans famn. Det är TOTALT omöjligt för han att lyckas mata eller att få henne att vila en stund.. men samtidigt har han ju aldrig hjälpt till, men nu när det går lugnt och tyst till då vill han.. Men tyvärr, Då vill inte Flisan. Han tycker verkligen att det är jobbigt och jag förstår han... hon börjar ju bara gallskrika när hon kommer till hans famn.. Men samtidigt är det bara övning som gäller!!! Men han trodde han skulle kunna slippa undan den jobbiga perioden och sen komma och hjälpa när kvällsrutinerna fungerade.. Men tyvärr fungerar det inte alltid att  "smita" förbi, ibland är det bara arbete som fungerar. Ibland tycker jag synd om honom, men så kommer jag på mig själv med hur länge jag har kämpat med henne, utan någon hjälp.. Då känner jag ibland att det nästan är rätt åt honom, att nu får då bara "ta tjuren vid hornen"... Nej, nu måste jag sluta... ush, vad tiden går fort.. Kramar!!

<3 Mamma och sin lilla ängel <3

PS.Dumma blogg!! Nu krånglar texten för mig.. eller dumma mig som inte fattar något.. :)  DS.

Litet kort om min underbara Felicia

Tyvärr har jag blivit riktigt dålig på att skriva, men ska försöka skriva något litet kort iallafall! Felicia börjar bli riktigt stor nu..Helt otroligt vad tiden går snabbt!! När Felicia ligger på mattan och leker så tittar man bort några sekunder så ligger hon mitt i allt under TV:n på golvet eller så drar hon ner några reklampapper från vardagsbordet (förvarar ju inte viktiga papper där) eller är halvt i Tigers korg och "klappar" honom.:) Stackars Tiger (min kinesiska nakenhund), Han är så snäll oxå att han aldrig säger till, inte ens när nån kommer till hans plats.. Det enda han gör är att ylar eller gnyr ifall Felicia får tag i hans skägg ( Ibland har hon rivit bort stora tovor). Men man ser hur mycket Felicia tycker om honom!!  För hon kan vara ledsen eller irriterad men kommer Tiger är allt bra igen (för en stund) och kommer han gående mot henne så ler hon det största leendet åt honom.Ibland om han bara ligger i korgen så börjar hon göra ljud och slå saker mot golvet så att han ska titta mot henne (men gör han inte det så har hon ju nu kommit på att hon kan ta sig till honom). :)Det är gulligt men jag ska nog bli strängare med att Tiger får ha sin egen plats där han får vara i fred. Vi alla andra har det och Felicia tuktar han så mycket att han börjar springa ifrån henne nu.. stackarn..:) Sedan har Felicia börjat med att hon tar tag i grejer och försöker dra upp sig i dem, så barnvagnen får hon inte lämnas ensam vid (fast vi köpte en sådan där sele) Men litar inte helt på den.. För hon ska ut med huvudet till vilket pris som helst! 

Just ja, jag berättade ju vilka underbara kvällar, nätter och morgnar vi har haft.... Glöm det!! Vet inte vad som har hänt, men mitt i allt så vägrar hon sova.. Alltså det är helt omöjligt.. Även med mat och sånt. Vaknar hon på natten är det en kamp. Oftast får jag klä på mig ytterkläderna och ta henne på en promenad, för ingenting annat fungerar.. Jag förstår inte.. Men det var någon som pratade om att när de närmar sig 7 månader så kan de komma i en sån period. Någon som vet?? För att det händer så mycket och de upptäcker så mycket nytt.. Får hoppas att det är det som det handlar om för annars har jag problem..:) Jag försöker göra allt, har till och med låtit henne sova med mig nån gång men inte ens det funkar alla gånger.. Knepigt.. Men sen är det ju så att alla människor har ju upp och nergångar och det har ju även barn. Ibland är det bättre och ibland är det sämre..

Ha det bra alla!! Kramar!!

fler bilder. :)

Idag hade hon skickat 4 stycken till bilder på Felicia (en är t.o.m. jag med på). Som jag nu lägger ut. Tyvärr hinner jag inte skriva desto mer för Felicia är vaken nu och skriker i högan sky så fort jag lämnar henne eller gör något tråkigt med henne......... hittade bara tre nu....

Bilder..

Jag har varit jättedålig på att skriva, men ännu sämre på att lägga ut bilder... Men det är svårt att göra det om man ej har nya bilder på datorn.Men igår var vi till mormor och hon tog massa bilder. Jag har bett att hon ska skicka mig lite och vet ni vad?? Nu har hon skickat bilder på Felicia. Och bara färska, från igår!! Hoppas ni njuter av foton, för oj vad jag gör det!! Hon är ju så otroligt vacker!!:)

   

 

 Så här är hon ca 6 1/2månad.

Visst är hon ju för underbar!?! Jag blir alldeles varm inuti när jag ser dessa kort. Förresten så har hon ganska fullt upp nu för tiden. Sätter man ner hon på mattan så kan man räkna med att hon är på golvet en bit ifrån efter några sekunder, känns det som. :) Kämpar att ta sig framåt och ofta går det bra, men har hon sockor så åker hon bakåt, fast hon vill fram.:) Hon får ju inget grepp.:) Och nu har hon tröttnat på att sitta här framför datorn med mig, så jag måste sluta! ha det båst alla!! Kramar!!

Sömnvanorna

Som jag berättade tidigare så somnade ju Felicia oftast i min famn efter att hon ätit och så fick jag bära henne i sängen. Jag hade aldrig RIKTIGT tänkt på kvällsrutinerna, fast det fanns lite rutiner ändå. Men så skrev en kompis i sin blogg om deras svårigheter att få sin son att somna och då vart jag och verkligen tänka på hur det var med Felicia. För allt gick ju bra om hon somnade i min famn, men gjorde hon inte det så vart det riktigt krångligt. Kompisen berättade att hon körde med "5minutersmetoden" och att den faktiskt gav resultat. Så ett tag funderade jag också på den. Inte för att jag led för att hon somnade i famnen ( det var ju för underbart ljuvligt)!! Men för att kompisen berättade att de blir trygga i att vara själva och att de lär sig att man faktiskt finns i närheten. så Att barnen inte behöver skrika direkt när de vaknar utan kan somna om osv..

Men någonstans tvivlade jag på att det verkligen var rätt metod för oss. Felicia är ju ändå ganska liten (fast jag tycker att hon blivit stor) och hon skriker ju inte för att bråka, utan det är ju hennes sätt att uttrycka sig när något inte känns bra osv.. Så jag tänkte att jag skulle försöka med lite andra alternativ före jag börjar med den metoden. Det första var att jag verkligen skulle göra samma sak varje kväll. Hon äter gröt vid middagstid. Sedan får hon leka lite (för då har ju pappa kommit hem) Sedan när klockan närmar sig 19.00 släcker jag ner så att det blir lite mysigare stämning, jag borstar hennes små "taggor" (vilket hon älskar!! Särskilt gummidelen som blir att göra lite ljud), sedan byter vi om till nattkläder och det viktigaste av allt. Jag försöker göra kvällsrutinerna roliga, men ändå lugna och mysiga. Vi brukar läsa en bok (fast hon inte alltid är så intresserad, men så att det blir en vana), sedan lagar jag välling som hon dricker i min famn. Men somnar hon i famnen bär jag henne till sängen men somnar hon inte då så bär jag henne ändå till sängen. Ibland räcker det att ge handen, så vänder hon sig om och somnar på sida med min tumme i sin hand (gulleflickan), ibland måste jag även ha andra handen på hennes huvud. Och ibland vill hon inte sova fast hon är trött, så då försöker jag sjunga nattvisor, och det tycker hon är roligt. Speciellt imse vimse spindel när jag gör något med händerna. Sedan brukar hon somna till sist. Och då har nattningen varit rolig och mysig istället för en kamp.

Hon var ju förskyld här tidigare och hade jättesvårt att somna och sova hela natten, men vet ni vad som hände när förkylningen försvann?? För det första så behövde jag bara bära henne till sängen och ge min tumme så somnade hon, sov hela nätterna, men sen det roligaste!!! Jag vaknade 07.50 en morgon och fattade inte riktigt vad klockan var, sedan när jag så det så tänkte jag Felicia, varför har hon inte vaknat?? Så jag hoppade upp ur sängen (jag kan bli lite nervös ibland att det skulle ha hänt något). Då ligger hon i sängen och leker!! Hon tittar upp när jag kommer och ger världens största leende och börjar sprattla med benen(hon leker alltid på mage nuförtiden. Sedan tar jag upp henne. Efter några timmar är det vilostund igen och jag lägger henne i sängen och hon somnar. jag lägger mig på soffan och somnar, såklart.. när jag vaknar är sambon uppe men inte Felicia. så tänker jag att nej, säg inte att hon har sovit såhär länge, men så hör jag något prassel. När jag kommer dit så ser jag att hon leker i sängen igen!! Och jag blir så glad!! För någonting måste ju ha hänt, när hon känner att hon kan vakna och leka lite i lugnan ro utan att börja ropa och gråta direkt! DET värmer i hjärtat!!! men sen har jag bytt "skydd på en sidan sängen. Och satt upp ett skydd med bilder på olika djur där det även finns "prasselbuskar osv. Och det är det hon leker med.

Jag vet inte riktigt varför jag känner så starkt för det, men någonstans så känns det jättestort för mig. Typ som när många tycker att det är stort när de börjar snurra runt, krypa m.m. 

Men det att hon kan somna  i sängen och vakna utan att behöva mamma direkt känns underbart. Att hon har den tryggheten. Vad det nu är för trygghet, om det är att hon litar på att jag finns i närheten fast hon inte ser mig eller/och om hon är trygg i att hon klarar sig själv en liten stund. Men det känns stort! För det jag kan tycka att känns läskigast och svårast är att hon ska känna sig trygg och kunna lita på sig själv och andra när hon blir stor. Att hon ska känna sig nöjd med sig själv osv.  För visst har mycket med hur man lär dem men, sen har det ju stor betydelse hur man själv mår och känner. Barn ser ju igenom det och jag har varit osäker och tvivlat i mig själv och inte trivts med mig själv och det vill jag aldrig att hon ska behöva uppleva!!

Men bästa sättet att lyckas är att jobba med sig själv! Kram på er!!

Det här är en "äldre" bild på Felicia. På bilden är hon ca 4 1/2månad och nu är hon ju mer än 6månader.

Men så söt som hon är (dessutom har inte sambon lagt in de tusentals nya bilderna vi tagit, fast jag tjatat)..

Hos mormor över natten

Som ni kanske vet har jag bara lämnat bort henne en gång på dagen, till Felicias mormor. Mormor ville ju så gärna få ha henne lite ensam.:) Häromdagen bad mormor om att få ha henne över natten. Tyvärr gick inte ena natten, då hon skulle vara ledig följande dag.  Så mormor sade att om hon får ha henne följande nastt ( alltså denna natt som nu varit) så skulle hon ta ledigt från jobbet!!!
Hur kan man säga nej till mormor om hon så gärna vill ha barnbarnet över natten att hon till och med tar ledigt från jobbet för det!!!! Hon blir ju efter så mycket med arbetet. Så igår kväll kom hon efter henne. Vad det var svårt att lämna bort henne!! Fastde inte ens hade farit så kände jag hur jag skulle sakna henne. Nåja, på kvällen gick det bra så länge som jag gjorde något, men satte jag mig ner så började jag sakna henne. Ville ringa, men tänkte nej, jag ska inte vara jobbig. För jag vet att hon har det så bra hon kan ha det, men det är ändå svår. Jag har ju nästan varit med henne dygnena runt i 6 månader. Och kunna ligga på soffan i lugn och ro och se på Tv? Nej, vad rastlös jag var, fast jag var dunder trött..:) upp och ner och upp och ner. svårt att somna, men sen när jag somnade ordentligt vid 03tiden så sov jag 06tiden då min karl skulle på jobb. Fixade smörgås och kaffe åt han medan han gjorde sig klar. Och tror ni inte att det bullrar till. jag är säker på att nu har ett träd fallit över huset.. Men nej, snön från taket har kommit ner, och det är inte lite, terrassen och den långa gången till vår bil är full med snö. Och det måste bort innan det fryser för sen är det omöjligt. Så tror ni jag fick någon sovmorgon? Nix, och jag har fortfarande lite kvar, men måste ta en paus. Ush vad jobbigt. Jag tänkte att nu får jag sovmorgon och sedan ska jag storstäda, men som ödet vill är det tydligen menat att jag inte ska ha sovmorgon och inte storstäda. men samtidigt var det tur i oturen. För skulle jag ha haft Felicia så skulle det ha varit näst intill omöjligt att skotta och då skulle vi inte ha fått ut barnvagn eller något sen...Förresten, igår firade vi Felicias halvårsdag oxå!!!:) Hon är så stor!! Varför måste de bli så stora, så snabbt?? Jag trodde att de skulle vara bebisar till ett år, men nej. Häromdagen bad jag Felicia om hon kunde stanna tiden ett tag och vara 6 månader ett tag till, för mamma hinner inte med.. Nu måste jag sluta för det finns massor att göra här hemma!
Ha det helt underbart allihopa! Frid!

mellandagarna

Mellandagarna var jag först otroligt lycklig, men ordentligt slut. Felicia vart förskyld efter julafton och magen började krångla. En dag hade hon det jobbigt. mitt i allt kunde hon börja gråta och vart högljud. Jag kolla blöjan och det hade kommit en liten "plupp" avföring. Och så fortsatte det hela dagen. Så fort hon fick upp magen vart hon otroligt ledsen och det hade bara kommit lite, lite. Jag förstod ju att nu håller hon på att få förstoppning. Den var så hård. Felicia får alltid upp magen varje dag och när det går två dagar utan att hon har fått upp den ordentligt så blir jag orolig. Pratade med rådgivningen, för jag hade försökt med plommonpurè och att reta lite med en termometer, men ingenting fungerade. Hon sa microlax. Så vi köpte det. men man ska ju bara ge en fjärdedel och det är svårt att se. men jag tog bort nästan allt ur den före. Varnade min karl att det här kunde bli obehagligt. För microlax är inte trevligt alls (det vet man om man jobbat inom vården).. Nåja sen fick hon upp den! Och HERREGUD!! Hon grät och grät under tiden!! Hjärtekrossande!!  För det var riktigt hårt först!! Sen vart det bättre. men vilket lass!! Efter detta har vi haft problem med hennes mage, men vi ger henne plommonpurè och mycket vätska. Och det hjälper. Hon är inte ledsen längre iallafall.  Men förskylningen har varit seg och på grund av det har hon haft svårt att sova.. Vissa nätter fick jag vaka, för att jag hann knappt somna innan hon vaknade igen. Sedan vaknade hon fem på morgonen och skulle vara uppe. Jag var allderles för slut!! Jag började störa mig på min karl för att hann bara sov och inte ens steg upp på morgonen (han var ledig en hel vecka). Han fick sova till 12.00 på dagen. En morgon orkade jag inte mer. Gick till sovrummet runt 09-10 tiden och sade att nu orkar jag inte mer, att nu får vi byta. Han vart arg (dåligt morgonhumör):)  och sa att kan du inte ta hand om ditt eget barn? då ska du inte ha något. Jag EXPLODERADE!! Verkligen exploderade. Allt kom ut. Så går det om man bara kämpar och kämpar och aldrig ber om hjälp och håller inne massor.  Det vart ett hemskt bråk så jag tog Felicia ut i barnvagnen och promenerade en stund. sedan försökte vi diskutera. Jag sa det att allt jag begär är att jag ska få vila i en-två timmar. För jag klarar inte av att vaka. Och han undrade hur han skulle orka och frågade om jag tyckte att han var lat. Och det är han definitivt inte! Han gör otroligt mycket hemma! Han skottar hela gården med en liten spade, han städar, lagar mat osv. Men sen när jag förklarade att det handlar om mig. Att får jag aldrig vila Så orkar jag inte. Jag blir sur och vresig och det är han det går ut på. Och jag är ständigt trött. Jag orkar inte göra något annat än det nödvändigaste!  Skulle jag bara få vila/sova några timmar så skulle jag vara gladare och orka städa och hitta på mycket mer! Det skulle gynna alla! För det är jobbigt att vara så slut att man känner att allt är en kamp och känna att man inte orkar fast man verkligen vill. Jag sade det att när han jobbar behöver han inte göra något , men sen när han är ledig så kan han väl hjälpa till lite med henne. Jo, förresten!! Dagen före hade mamma kommit efter mig för att handla nya skor (julklapp) för mina stack strumpan fram på. Jag sa att jag far till stan och lämnar Felicia. Han vart sur. Och jag sa att det är ingen självklarhet att jag ska ha henne med alltid och att han inte ska ha med henne när han far. För hon var sjuk. så jag for! Min mor ville ha egentid med mig och känna att jag kunde handla i lugn och ro.:) Nåja iallafall följande natt vaknar jag av att hon vaknat, men mitt i allt ser jag han stå vid henne!!:) och fick henne att somna om. Och på morgonen vaknar jag av att hon hojtar till och som en reflex hoppar jag upp, men ser att hon inte är i sängen. Nej, för vet ni vad? Hon och pappa är uppe.:) och klockan är 08.30!! jag har sovit så länge. Och vad lycklig jag vart!!!! Och jag tackade. Men han var nöjd med för det  hade gått jättebra! och han var såå glad!! och under dessa mellandagar har han kommit mycket nära henne igen. För han har sett att han klarar det utan att jag är där. För sen när vi pratade så sa han att när han leker med henne och jag går runt omkring så kollar hon alltid efter mig och försvinner jag börjar hon skrika. men inte på morgonen. Så jag sa det att det är bra om han är med henne när inte jag är med, för det blir annorlunda då. Så är det hos mormor också. Är jag med så har mormor svårare att trösta henne och sånt, men är jag inte där så går det bra.
Min sovmorgon gjorde mycket men jag tror också att det handlade om att jag fick ut allt. Allt som har legat och stört mig. Bara av att se att han försökte gjorde att jag har varit på strålande humör, nöjd och glad, fast jag kanske knappt har fått sova något. Men bara vetskapen av att han försöker.

Julen

Oj, nu är det verkligen länge sen jag har bloggat!!! Men det har varit så mycket som har hänt och sedan tycker inte min karl om att jag är på internet, han vill att jag ska göra annat och umgås när Felicia sover.:) Så ibland kan det vara knepigt att hinna göra allt man vill men samtidigt göra andra till lags också. Men eftersom det är så länge sen jag bloggat delar jag upp det med olika rubriker och den första blir såklart julen.
Julen var ju fantastisk!! Men stressigt före och efter, men på något sätt gick det.:)Det vart stressigt före julafton eftersom min karls familj är stor och vi hade bestämt att vi skulle fira den hemma hos oss. Men det kändes viktigt för mig. Flera hade svårt att förstå det, för alla hade ju sina traditioner och sa: att vi har ju alltid haft det så i vår familj. Men någonstans kände jag att det inte handlar om "hans familj och min familj" längre. För vi har ju skapat vår egen familj. Felicia är även liten och jag vill inte åka runt hit och dit för att fira jul, dessutom skulle det bli jobbigt för Felicia. Hemma har hon sina rutiner och hon kommer mycket lättare till ro. Nåja, jag fick som jag ville till sist.:) Jag sade till min karl att vi firar den hemma, alla är välkomna och är det någon som inte vill komma och vill fira det på sitt vis så får de göra det, men jag ska fira julen hemma med MIN familj. För tidigare har det bara varit min mor, min bror och jag (men det har varit trevligt ändå), men nu med ett barn kändes det annorlunda. Sedan ville jag att de som ville verkligen fira julen med Felicia ( som t.ex. min mor) skulle få göra det! Utan stress och vetskapen att vi bara kan vara där 2-3timmar sen måste vi vidare. Vissa tvekade men till sist så kom alla. Bara den närmsta familjen vart 12 personer ( som tur var hade vi knytkalas, där alla tog med lite).:) 
För mig var det viktigt med en julgran. Jag tycker att den skapar mycket julstämning i huset av alla dekorationer, men min karl orkade inte med en gran i år, som barrar. Han tyckte att det skulle bli jobbigt och orkade inte gå ut i djupa snön och hitta en.
Ville jag ha en julgran fick jag hugga en själv.
Så vad gör inte jag?! Jag ska ha en julgran! Punkt slut! Jag kan hugga en själv! Jag behöver ingen karl till det. 
Så jag klädde på mig ordentligt, gick ut, hämtade yxan och ut i skogen. Jag hittade en helt underbar gran som jag bestämde att den ska jag ha. Så först fick jag skotta bort snö runt den för att komma åt stammen osv. Sedan kommer jag hem släpandes på en stor och bred, fin gran. Gissa om min karl vart snopen!! Jag tror att han inte trodde att jag skulle klara av att hugga en. Jag tar in den och spolar av den i badrummet och fixar den helt klar utan minsta hjälp av nån. Snacka om att jag är stolt! Finaste gran jag sett!!:) Sedan på julafton var jag noga att berätta att detta var kvinnan i husets verk när de berömde den!:) hihi.
Julafton var ljuvlig. Felicia var på strålande humör!:) Och oj, vad hon fick julklappar!!! Skulle vi ha slagit ihop alla 11 personers julklappar och jämfört med hennes så skulle hon ha haft mycket, mycket mer.
Jag trodde inte att det skulle bli så mycket för hon är ju så liten. Men oj vad jag hade fel!:) 
Detta är absolut den bästa jul jag någonsin har haft!!! Det behövde ju inte ha gått så här perfekt, eftersom vi slog ihop två familjer, men det var helt underbart!!!
Några pratade om att nästa jul kan vi fira den hos dig, Men glöm det!! Där kommer jag aldrig att ge mig, om det förstås inte kommer ett till barn till världen, men just nu är Felicia det enda barnet. Jag ska fira den i lugn och ro med MIN familj. Jag är ganska medgörlig annars. Och för det mesta ger jag med mig. men när det kommer till julen och min julgran kommer jag aldrig att ge mig! Den är så otroligt viktig!
Försenade julkramar till er allihopa!!!

Tack Madde och Emy, det var gulligt gjort.:)

Jag har fått två award av två underbara personer:
http://wimsis.blogspot.com/
 http://vartlivioslo.blogg.se/




Awarden går ut på att du ska dela med dig av tre saker som du gillar till dina läsare och sedan skicka awarden vidare till fem bloggare du gillar.

1. Jag gillar att mysa med min dotter (när jag väl lyckas.).

2. Jag gillar att fotografera.

3. Jag gillar att resa  (Tyvärr blir det alltför sällan).

Nu kommer det svåra för jag ska skicka awarden vidare till fem bloggare jag gillar, men jag följer endast tre stycken ( började nyligen med bloggandet). Men de tre jag följer skickar jag gärna awarden vidare till För de är helt underbara!! <3 ( trots att någon redan fått den...)


Så awarden går till:

http://wimsis.blogspot.com/

 http://vartlivioslo.blogg.se/

http://projektbjorkbacken.blogg.se/

Molnperioden har försvunnit och solperioden lyser starkare för varje dag.

Molnperioden verkar vara över.:) Felicias tandvärk verkar vara borta. Däremot har hon fått tand nummer 2! Det upptäckte jag mitt i allt i Söndags. Det kan ju vara lite knepigt att se när hennes tunga alltid är för.:) Men nu efter att andra tanden kommit mår hon riktigt bra. Hon är glad hela tiden, skrattar och står i.:) Det är helt underbart!:) För hennes sömn är mycket bättre och hon är gladare när det är sovdags. Nåja, lite klagande kan det vara på kvällen men så är det väl. Hon kämpar emot, en kort stund, men inte alls lika mycket. Sedan har hon även sovit bra hela natten. Nån natt har hon vaknat, men det har gått riktigt bra att få henne att somna om, UTAN mat.:) Men hon vill ha mycket närhet nu, För ska jag elda eller gå på toaletten blir hon riktigt sur, men sen så fort jag kommer tiullbaka så ler hon stort och skrattar.:) Även jag mår mycket bättre. Jag har faktiskt tagit vara på hennes vilostunder på dagen och själv sovit en stund. Sedan måste jag ju bara berätta nästa milstolpe i vårat liv!!:) I Lördags efter att vi var på vår sista simning för i år så kom hennes mormor efter oss. Då bestämde jag mig för att mormor får ha lite kvalitetstid med Felicia och ta henne hem till sig medan jag far hem till oss och städar.:) För det började nog bli dags för det. Jag har ju aldrig lämnat bort henne tidigare. Ända gången var en timme medan jag badade bastu. Jag hade riktigt tänkt efter och kom fram till att det var det bästa för Felicia och mig. Eftersom jag har varit så trött och slut. För att jag ska vara den bästa mamma jag kan så behöver jag få vila upp mig. Och jag tror faktisk att både Felicia och mormor var helt redo för det.:) Det var bara mamman som hade lite svårt att släppa henne. Men den dagen var även jag redo. Jag tror att mormor bara väntat och längtat efter den dagen.:) Och det gick helt underbart bra!!:) Inte sura miner. Lite nån gång sen när hon var trött och så men det är hon ju även hemma med. Och jag fick massor städat hemma!! Jag skulle först sova en stund (eftersom jag varit slut) Men det tog TRE TIMMAR innan jag faktiskt somnade och sen sov jag i en halv timme. Men konstigt nog så var det som vila för mig att kunna städa i lugn och ro. Utan skrik! För Felicia blir sur om jag börjar med sånt..:) Så mormor hade Felicia från 12tiden, sedan kom de hit ungefär kl.19.30-20.00. Mormor frågade nog mig om de skulle komma kl.18.00, för hon tänkte väl att jag oroade mig. Men faktiskt inte. Jag var helt lugn. Behövde inte ringa och kolla hela tyiden och jag tänkte inte heller på hur det gick. För någonstans visste jag att det gick bra. Så jag kunde städa utan oro. Och när hon undrade om de skulle komma vid 18.00 så sade jag att om hon ville och kände att det skulle gå så fick hon gärna ha henne längre, bara hon kom tillbaka vid 20.00 ( för då är det sovtid). Och så gjorde de och Felicia sov när de kom. Sen senare på kvällen vaknade hon, så såg hon mig och bara sken upp ( och det gjorde jag med) Så då gick det inte att sova, så hon fick komma upp och oj, vad kul vi hade och vad vi pussades och kramades. Och vad hon skrattade!!:) Detta var riktigt bra för mig, för det vart som en nytändning! Ny energi! Ljuvligt!!! Sedan dess har vi haft det fantastiskt! Och vet ni vad?? Herr pappa har börjat att försöka vara med henne en stund på kvällen när han kommer hem!:) om hon inte gått och lagt sig förstås.. Det är såå otroligt härligt att se pappa och dotter busa tillsammans ( blir alldeles tårögd nu när jag skriver detta) Att han tar sig tid och struntar i det andra han "måste" göra, för jag kan ju faktiskt göra det. Och han säger själv att det känns så bra, för han har det tufft på jobbet och vantrivs, men stannar för våran skull och ekonomin. För när han kommer hem så kan han vara på riktigt dåligt humör, men så kommer Felicia och hälsar på honom och skiner upp som en sol och då blir ju såklart han på bättre humör. För annars går ju det dåliga humöret ut över oss. men inte nu.:) Han säger det själv nu för tiden att det är så härligt när hon vaknar innan han far på jobb för han blir på så bra humör före jobbet och sedan komma hem. Jag håller tummarna på att detta är början på en underbar tid för dotter och pappa, där deras relation kommer att utvecklas till något underbart. Och att pappan börjar känna att han faktiskt klarar av henne så att de får så bra kontakt att även nattning och sånt blir möjligt! För jag älskar dem båda så otroligt mycket, men ibland kan det bli stora slitningar när det krånglar. 
Kram på er alla!!

kvällsrutiner..

När det handlar om kvällrutiner och Felicia så kan de vara väldigt krävande eller så går det helt perfekt. Det är antingen eller. Om det går lugnt och fint så somnar Felicia när hon får sitt sista mål mat, men gör hon inte det så kan ni ge er på att det blir skrik, gråt och tid!! För har hon inte somnat då så blir det kaos. Till och med när hon äter och håller på att somna börjar hon gnugga ögon, röra sig och skrika till så att hon ska vakna.. 

Nu är det ju så att Felicia har varit en "matsomnare". Ända sen hon föddes har hon alltid somnat när hon äter. På BB sa sköterskorna åt mig att jag skulle pilla på hennes fötter och händer så att hon skulle hålla sig vaken och äta ordentligt innan hon somnade, men tror ni att det fungerade?? Nej! Sköterskorna kom till och med och försökte hjälpa till att hålla henne vaken när jag ammade men inte heller det fungerade. Så de kom fram till att hon tydligen är lite "lat" som de kallade det. Det var ju ganska svårt att få maten ifrån sovandet eftersom de sa att jag skulle amma så ofta hon ville. Och på kvällen ammade jag och sista gången somnade hon ( eller egentligen sov hon alltid efter varje mål). Däremot har hon alltid sovit på nätterna. I början vaknade hon bara en gång runt 01-03tiden, sedan sov hon resten av natten igen. Då ville rådgivningen att jag skulle väcka henne var tredje timme under natten oxå (vilket jag ju inte gjorde..:/ men vikten var ju ändå bra och Felicia nöjd) Sedan lite längre fram så började vi ge henne ersättning ibland och när hon drack det eller bröstmjölken ur flaska så somnade hon aldrig. Men om vi inte fick henne att somna så sa karln att jag skulle amma henne för då somnade hon ju och det gjorde jag. Vi såg ju egentligen inget fel i det.. Men sedan vart det bara flaska och då somnade hon ju inte. Men då lyckades jag få henne att sova genom att bära henne. Det spelade ingen roll hur jag höll henne. Om hon låg, satt, om hon "hängde" så somnade hon. Men till sist blir det för tungt att kånka runt på henne. Och då måste vi ju ändå komma på ett nytt sätt. Till sist började hon somna när hon drack ur flaska oxå... Det konstiga med det hela är ju att när jag är ensam på dagarna så somnar hon hur lätt som helst!! Och även utan mjölk!!Inte några problem alls, men kvällarna.. På kvällarna får hon välling nu (ibland lite gröt oxå), somnar hon inte under matningen får jag köra runt henne i barnvagnen i en evighet och sjunga. Ibland blir det lite skrik oxå. Eller kånka runt på henne. Försöker jag något annat blir det skrik. Även kånkandet kan det bli klagande över och ibland t.o.m. barnvagnen. Men där går det över. Lägger jag ner henne i sängen blir det skrik! Och hon ger sig inte. Sedan kanske jag inte försöker tillräckligt länge för karln blir riktigt irriterad om jag låter henne skrika för länge. Han klarar inte av att höra det, vilket leder till att han sen är irriterad när jag är klar. Så kanske jag inte försöker tillräckligt?? Men jag vill ju att hon ska somna någorlunda glad och nöjd. Inte att hon ska somna gråtandes... Hjälp mig!! Kom med råd!! och nej, karln lägger henne inte. Han har "annat" att göra tills hon somnar. Måste bara klargöra att han gör massor hemma, städar och fixar och lagar mat till oss. Så han är jätteduktig och tar bra hand om oss. Och när jag kämpar med henne fixar han annat. Jo, förresten!! Hon har aldrig ätit i sängen, utan hon har alltid fått sista matningen i soffan, i min famn. Och det är där hon somnar. Sedan bär jag henne till sängen och lägger ner henne.Men hon har ju ändå somnat under matningen, så det är väl typ samma sak??

PS: Emy, har du något bra råd? du som gått igenom bebisstadiet??:) DS.

Kramar på er allihopa!!!

Nån som vet hur jag får tillbaka min svarta text?? När jag har texten på svart så blir den ljusgrå, så tidigare sidor har jag haft mörkgrå för den är mörkare än svart.. Mitt i allt en gång var svarta färgen borta..

Akuten och akuten......

Som sagt, ush vad dålig jag är på att skriva nu.. men jag hinner inte, det är alldeles för mycket som händer just nu. Felicia har varit krasslig och inte kunnat sova.. så har bara haft vak och oro..Får se hur mycket jag hinner skriva innan Felicia vaknar. 
Som sagt hade ju Felicia fått sin första tand som kliar och irriterar. 
Sedan var vi ju till rådgivningen där hon fick två vaccinationer, ett i varje ben. 
Hon var såå duktig. Första sticket reagerade hon inte ens på, sen när hon skulle ge andra sticket hajjade Felicia till och undrade vad hon skulle göra. Tyvärr hann Felicia se vad hon gjorde, men det tog kanske en minut efteråt sen skrek hon till i 30sekunder och tittade upp på mig och gav de största leendet och sedan fortsatte hon leka med en plastsak.:) Det var så sött. Sedan tog de vikt och längd. Nu väger hon 7200gram och är 65cm lång!! Hjälp!!Tiden går för fort fram.
Efteråt for vi och handlade potatis och morotsvälling och flera olika havregrynsgrötar. Köpte även broccoli, palsternacka, mera morot, blomkål och lite sånt så att jag kan purèa lite mat åt henne. Hon har ju blivit van med potatis, morot, broccoli och plommunpurè. Nåja, Till helgen fick hon ju feber, 38,6C. Hon hade ont, det irriterade i munnen, ja, det vart helt enkelt lite mycket på en gång. Vi hade hunnit börja med vällingen havregrynsgröten och hallonhavregröten. Men sen en kväll så får hon resten av hallongröten som var i förpackningen och sedan vällingen. hon ville absolut inte somna så jag tar upp henne och då har hon fått utslag och blivit röd i ansiktet och bakom öronen. Jag visar det åt gubben min och han börjar oxå undra vad hon fått det av. Nåja, lite senare ska sambon iväg och jag blir ensam med Felicia. Precis före han far så säger jag att om  det skulle vara något allvarligare och hon skulle få tungt att andas så borde hon väl redan ha fått det. Och han säger att så är det nog. När han har farit börjar jag undersöka henne lite närmare ( ville ju inte göra det när han är med, han kan tycka att jag överreagerar lite) då märker jag att hon har fått utslag runt nacken och längs med halsen oxå. Så jag klär av henne.. Och HELA hon är täckt med utslag och är röd. Hon kliar sig mycket på magen också. Det spred sig hastigt, så jag ringer min mor och hon säger åt mig att ringa akuten. Till sist får jag tag på dem och de ber mig komma in med henne på en gång, fast hennes andning inte är påverkad alls. Men nu är det ju så att jag sitter ute i skogen 30km från stan utan bil eller körkort och sambon är borta. Jag ringer han och förklarar situationen.Han blir irriterad och säger att han snart kommer hem. Han tycker att jag överreagerar. Sedan ringer min mor upp igen och undrar om vi kommit fram till sjukhuset.. 
Nej, jag sitter hemma och väntar på att Daniel ska komma hem... Vid det här skedet har Felicia somnat i min famn, hon började gallskrika så fort jag lade henne i från mig, men hon brukar aldrig somna i famnen längre.. Min mor undrar hur det är med Felicia men hon sover ju. Hur är andningen då?? Ja, hon rosslar ju.. Hur som helst så lyckas min mor och jag jaga upp varandra så pass mycket ( min mamma kan ju inte se henne så det är svårt för henne och bedömma)  Jag försöker väcka stackaren som till sist lyckats somna.. Hon tittar upp på mig och sedan faller huvudet ned och hon somnar om, helt avslappnad.  Det är då jag får panik! För jag försöker väcka henne 10 gånger men hon trillar ju bara ihop.. Ringer Daniel, han är precis hemma. När han kommer in, så brister det för mig och tårarna kommer. För hela tiden fanns det där tänk om.. Jag säger att hon inte vill vakna och skriker till att NU FAR VI TILL SJUKHUSET!!! Då vaknar hon till.. Och ler såå stort.. Mitt i allt är hon hur glad som helst, ögonen stora och nyfikna. bus och bus. Ush, vad jag blir irriterad på Daniel som busar med henne och tar det så lungt... ska vi aldrig fara???? Vi kommer fram till sjukhuset tre timmar senare!!!De tittar på henne, det var ganska mycket men ingen andning påverkad. Sedan hade det ju börjat försvinna vid det här laget.. Vi kommer fram till att det var hallongröten. Inte mera hallon.. Vi kommer hem 23.30 typ. Jag är glad att vi for till sjukhuset för sen kan jag slappna av, skulle vi inte ha farit till sjukhuset så skulle jag ha sprungit och väckt henne hela tiden och kollat andningen. medan Daniel tycker att jag och mamma inte ska prata med varandra i såna situationer, för att vi bara jagar upp varandra. I fortsättningen får han vara doktor (glöm det! Akuten sa ändå att vi skulle komma in. Men sa inte glöm det till han) Detta hände på Söndagen. 
Följande morgon far Daniel på jobb. Felicia och jag blir kvar hemma. Jag ger hon plommonpurè för magen och sedan modermjölksersättning ( för jag tänker inte vara med om det där igen, när jag är ensam). Tror ni inte att hon får utslag och blir röd efter 10 minuter???!!! Det är ju sanslöst! Jag försöker ringa rådgivningen, men inget svar. Sedan ringer jag hälsocentralen och förklarar. De har inte några tider förrän jouren, så de råder mig att ringa akuten. De vill ju såklart att jag ska komma dit. Den här gången är jag betydligt lugnare för hon har inte lika mycket utslag. Men akuten vill att jag ska komma in eftersom det har kommit två dagar i rad. Sedan börjar ringandet... 
Visst är det konstigt att man aldrig får tag på någon när man verkligen behöver det?! 
Nåja, till sist ska "svärmor" komma och köra oss. Vi kommer till akuten tre timmar senare. Det har avtagit lite. De kollar henne. Mitt i allt blossar det upp och kommer tillbaka, på sjukhuset... Tydligen reagerar hon på något.. De kommer fram till att det är nässelutslag. De små prickarna vet de inte vad är...Och vi får fara. Tydligen är tanden, vaccinationerna lite för mycket så att hon börjar reagera på allt.. De tror att hon har något virus som gör det.. skulle vilja veta vad det är hon reagerar på, men säger att så länge det inte är farligt så är jag nöjd. Sedan blir vi i stan hos min bror, tills sambon slutar. Efteråt far vi och lussar till Daniels mommo. För "svärmor" hade stickat en luciakrona åt Felicia med ljus i. Hon var den allra sötaste!! Sedan for vi hem. Nu får alla frukter och bär vänta tills senare.. Felicia har vaknat nu och vill ha sällskap. De här dagarna har hon varit jättemammig, men vem skulle inte bli det när man mår dåligt?? Bytte nyss blöja på henne. Tror ni inte att hon var röd och hade fått som nässelutslag där med?? Hon har aldrig haft några problem med rumpan och musen, men nu mitt i allt har det flammat upp, det står som utåt.. Det ser hemskt ut.. Jag fattar inte... Jag blir riktigt slut...sömnbrist och allt, för igår kväll och i natt har jag sprungit och kollat till henne medan hon sov (01.00-05.00, alltför lite), för tänk om hon får något när jag sover, tänk om... Ush, jag måste verkligen få bort allt tänk om... Men idag känner jag mig lugn. För har hon inte fått problem med andningen hittills så brukar de inte få det sen mitt i allt, har jag fått höra.. :) Nu ska jag sluta skriva och gå till Felicia. detta kan vara lite osammanhängande för jag har inte hunnit läsa igenom det, bara skrivit ur huvudet och sedan lagt ut det! Ha det bäst allihopa! KRAMAR! PS. Tänk vad Felicia växer!! Här har ni foton att jämföra med.  

.

Har ni sett hur stor nappen är på henne?? <3 

1 månad gammal.

<3 Här kunde man ha henne liggande på en arm.. <3

ca 2 månader gammal.

Här är Felicia ca 4 1/2 månad.

Nu händer det mycket!

Hej igen allihopa! Nu har det varit ett tag sen jag skrev sist men det har varit fullt upp och den lilla stund jag haft lugn och ro har jag sovit..Det har hänt mycket. I lördags var vi på babysim för tredje gången.. Jag var lite orolig för hur det skulle gå för henne, när hon har sovit dåligt och varit lite förskyld.. Men det gick bra som vanligt!!:) Hon lärde sig att dyka, och gjorde det två gånger!!! Min lilla prinsessa. Som jag sa har hon ju sovit hemskt dåligt. Ja, man kan ju nästan säga att hon har vakat med mig ( och då har hon alltid sovit bra på nätterna)hon har klagat väldigt mycket och haft stegring.. Til min lilla förvåning upptäckte jag igår, på hennes 5 månadersdag, att hon har fått sin allra första tand!!! Helt otroligt vad??:)  Den är ju inte helt framme men den syns och känns som en såg.:) Så det förkl!arar varför  hon har haft det lite tokigt. Men jag är trött.. trött, trött och trött.. Funderar om jag ska fara med felicia till mommo och sova en natt i helgen.. Jag behöver verkligen få sömn. Speciellt för Felicias skull. För jag är ju roligare utvilad.. Men nu somnar jag överallt. så fort vi åker bil någonstans så somnar jag..  ska försöka skriva lite oftare. nu ska vi till rådgivningen och få vaccinationer...:) Ha det bra!!

trött, men glad.:)

<3 Felicia lär sig simma och passar på att peta mamma i munnen samtidigt. <3

I lördags var första babysimmet, och det var såå roligt!!!!:) Visst hade jag gissat att det skulle bli kul, men inte så här kul!!!! Längtar riktigt till nästa gång!! Även Flisan tyckte det var roligt! var först lite orolig om hon skulle bli ängslig när det var något nytt eller att något annat barn skulle bli det och så skulle det smitta av sig.. men icke!!:) Sedan vid 17.oo skulle Felicia bli döpt.. Först var jag orolig över att det skulle bli för mycket på en dag. men efter babysimmet var hon så trött så hon sov från 134.00 fram till16.30, och det var nog tur. För det var typ 30 personer på hemdopet (BARA!! närmsta familjen) och alla ville hålla i henne, så hon skickades från famn till famn. Men hon var nöjd och glad och kl. 20.00 for alla. Man märkte på Felicia att hon var jättetrött. Så vi skulle försöka få henne att sova, men NEJ!! Fast hon var så trött gnällde hon inte, utan så fort vi försökte vara lite allvarliga och lugnade ner oss för att få henne och sova så sken hon riktigt upp och skrattade.:) lilla pyret..

Hon har börjat med det ibland, för börjar hon skratta så kan inte jag hålla mig från att skratta, och då lyckas hon vara uppe lite längre..:) Det är så roligt. Och hon fick så otroligt många och fina presenter och vissa som hon får användning av när hon blir 18. Gud, vad jag älskar det här livet!!:)

 

Här är Jag och Felicia med hennes kompis Liam och hans mamma Madde.

(så fin bild)

Dagarna rullar på...

Sist jag var här och bloggade var jag fruktansvärt irriterad och trött, men som tur var lade det sig när jag fått skriva av mig.:) Allting är bra. Flisan har blivit 4 månader!! Vad tiden går fort. men samtidigt känns det som om man inte gjort annat i livet än tagit hand om henne. Hon har varit och träffat en läkare, eller två vart det för en var studerande, han skulle väl bli klar om några månader. Det gick jättebra! Inget fel på Flisan, allt går som det ska. De tyckte till och med att hon låg  före i utvecklingen!:) På lördag händer det mycket. Då ska vi på första babysimmet!!! Och Madde, en vän ska oxå komma (hoppas jag iaf.:/) , sedan vid middagstid ska våran söta underbara Felicia döpas. Så det blir en stor dag för henne. Första gången hon "simmar" och den dagen hon får sitt vackra namn!:)  Felicia och jag har sovit dåligt i tre nätter, alla tror att det är tänderna men men. Nu hjar hon faktiskt haft feber, diarrè tuggig och allmänt jobbigt. dessutom gör det riktigt ont när hon biter mig på hakan. Min gullgulleligullvampyr!:) ush, har inte tid att sitta på internet!!! Måste städa och fixa till dopet!!!! Måste in till stan imorgon oxå för att inhandla simbyxor till henne och en baddräkt åt mig. ojoj, minns inte när jag hade baddräkt sist...men men.. har jag blivit mamma så har jag och eftersom jag är så lat så har ju inte magen försvunnit... och jag tror inte ens att den kommer att göra det.. jag tror att den är här för att stanna! så det så!

Glada roliga dagar.

Nu har vi haft några riktigt roliga dagar, där hon haft riktigt kul. Hon har skrattat riktigt högt.:) det låter så roligt!!:) Hon har fått en panadol till natten, sen läste jag på internet att man kunde ta en disktrasa, fukta den och sedan sätta den i kylskåpet en stund. Sedan får hon bita i den, det var en hit! Bitleksakerna var sådär, men det här var lite mjukare. Igår var Flisan och jag in till stan och gjorde lite ärenden och då passade jag på att köpa ett me to you, tatty Teddy kort till min gubbe. Där det stod hur mycket han betyder för mig och hur lycklig jag är med han. När jag hade köpt det tyckte jag att han måste få något till kortet så jag köpte tre röd/gula rosor till. Ni förstår, min gubbe tycker att det känns som om jag har tröttnat på han, vilket absolut inte stämmer!! Jag skulle aldrig vilja byta det här för något annat. Men däremot vet jag att jag gått riktigt in i modersrollen och på grund av det blir vår relation lite lidande. Han kommer ju hem så sent, sen kl. 19.00-20.00 somnar Flisan. Då har vi bara några timmar att umgås. För han måste stiga upp 05.45.. När jag fått Flisan att sova brukar vi sätta oss ner i soffan för att titta på TV/film och prata, men inom en kort stund har jag somnat för att jag är så trött. Men hoppas han förstår att jag ändå älskar han lika mycket ändå.:) Han vart i alla fall riktigt glad över presenterna.

En tung dag...

Ojojoj... Idag har det varit tungt. Flisan har haft jättejobbigt med munnen/tänderna. Försöker stoppa in sina händer, mina fingrar och allt som kommer i hennes väg. Hon klagar och gråter... Enda gången hon är lugn är när vi leker och sånt. Då hon koncentrerar sig på annat. Visst, hon måste ju ha något i munnen för det men hon kan le och ha roligt! Men så fort det blir sovdags eller lite lugnt så är hon ledsen igen.. suck.. Men min gubbe hade köpt panadolsuppar, så ikväll, lite före hon skulle sova så gav jag en och det gick faktiskt riktigt bra. hon somnade i famnen och sover tungt ännu. De här andra nätterna har hon ju vaknat hela tiden och gråtit.  Hoppas att det snart blir bättre.. Nu måste jag sluta, för gubben klagar på att jag är alldeles för mycket på internet... suck.... Tack för alla tips! Kram och godnatt på er!:)

Min lilla vampyrflicka..

Vi har haft en riktigt rolig helg för pappa var oxå ledig. Felicia var på toppenhumör och riktigt energisk. Lek, lek och bus.:) På Söndagen var vi och köpte en bamsematta från tillfället åt Flisan där hon kan leka och kravla utan att få massa katt+hund+Elin hår överallt.:) För vårt golv är så halt att till och med hunden har svårt med balansen ibland.:) Så idag invigde jag den med henne och hon verkade gilla den mycket..Men det är bara en sak jag tror jag gjort bort mig med lite... Flisan kan ju snurra runt och sånt som ni vet men när hon har legat på mage så har hon velat komma framåt och kämpat med händer och fötter, så till sist satt jag mina händer bakom hennes fötter så fick hon skjuta ifrån sig så hon kom fram. Det var ju riktigt roligt! Oj, vad hon for fram!!:) Men nu är saken att hon vill kravla fram hela tiden, så jag tänkte att kanske jag inte ska göra så utan hon får öva själv på hur hon vill ta sig fram. Men vad hon blir frustrerad när hon inte kommer nån vart! Hon tar i med ben och händer och riktigt grymtar/skriker till när hon kämpar och ingenting händer! Så börjar hon gråta, för det ska ju hända nåt direkt.. Skulle jag aldrig börjat hjälpa henne så skulle hon ju gjort lite framsteg då och då.. och kanske inte blivit ledsen, nu vet hon ju hur hon kan fara fram och mitt i allt händer inget... Nåja gjort är gjort.... 

På tal om våran vampyrflicka så har hon en sämre dag idag.. Hon har såå tokigt med munnen.. hon biter på sina fingrar, mina fingrar och pappas fingrar. Detta har hon nu gjort i några veckor, Men idag har inte det hjälpt och hon har bara blivit frustrerad och ledsen.. Börjar bara gråta.. Vi har försökt med två bitleksaker men inte det heller. Så när hon var i min famn började hon "anfalla" mitt ansikte när inte fingrarna hjälpte.Hakan fungerade bäst och mina kinder var värdelösa kom hon fram till... Lilla gullevännen.. Så nu när hon kommer nära min haka far hon fram och försöker bita den.:) Det ser så sött ut  att vi nästan börjar skratta, men samtidigt jobbigt för hon har ju det besvärligt....

Svängde sig för första gången!!:)

Åh, vet ni vad!!! Igår svängde sig Felicia för första gången. Jag var hos min bror och hade Felicia på köksbordet. Hon låg på rygg och svängde sig först på mage och sedan när hon kom på hur hon skulle göra tillbaka på rygg!!:) min sötnos!!:) Jag hann t.o.m. ta foton med mobilen när hon svängde sig tillbaka på rygg! Jag har varit beredd på det länge för hon har svängt sig på sida hela tiden, men inte vetat vad hon ska göra med armen för att komma helt över, men nu har hon blivit ett proffs!!:) Underbart!:) Jag kan inte förstå hur tiden rusar iväg! Hon har blivit såå stor, ibland känns det som att jag knappt hinner med och då är jag med henne 24 h i dygnet!! Kan ju bara tänka mig vad gubben känner som kanske ser henne vaken 3timmar om dagen..

 Mitt lilla gullgulleligullgull!!!

Denna stackars mage....

Det har varit mycket de senaste dagarna så jag har inte riktigt hunnit blogga något.. Men ska försöka nu istället!:) I söndags var vi och hälsade på farmor. Det gick faktiskt riktigt bra. Vi lyckades t.o.m. komma hem med en "ny" bil!:) Vår gamla gick ju sönder totalt så vi har fått låna en bil av min sambos vän, men nu hade farmor och "farfar" en farmare till salu. riktigt billigt och på avbetalning! superbra!!:) nu kan hela familjen fara på "resor" med barnvagn, hund osv...  Felicia hade inte fått upp magen sen lördag och igår (måndag) började jag bli riktigt orolig! Ni förstår, Felicia har en riktigt bra fungerande mage annars.:) hon får upp den flera gånger per dag, men nu hade det gått två dygn och man märkte att hon var påverkad av det.. Nåja till sist pratade jag med rådgivningen och de sa att jag kunde ge plommonpurè. Som tur var kom en barndomsvän över och räddade dagen!:)  Gav det på förmiddagen och på kvällen kom det!:)
Visst är det konstigt hur barns magar är så viktiga och med bebisar även rapar.. Varje gång en ordentlig rap eller prutt kommer så blir jag överlycklig och tycker att hon är så duktig. Vi får väl se om hon tror att hon ska prutta och rapa så högt det går sen när hon blir stor för att mamma och pappa berömt henne så mycket!:)

 En bild på våran familj (men katten Felix saknas). Här var Felicia bara några veckor gammal. <3